Оглавление
August Strindberg. I Havsbandet
I Havsbandet
Innehållsförteckning
FÖRSTA KAPITLET
ANDRA KAPITLET
TREDJE KAPITLET
FJÄRDE KAPITLET
FEMTE KAPITLET
SJÄTTE KAPITLET
SJUNDE KAPITLET
ÅTTONDE KAPITLET
NIONDE KAPITLET
TIONDE KAPITLET
ELFTE KAPITLET
TOLFTE KAPITLET
TRETTONDE KAPITLET
FJORTONDE KAPITLET
ANMÄRKNINGAR TILL TJUGOFJÄRDE DELEN. I HAVSBANDET
Strindbergs brev till Karl Otto Bonnier om I havsbandet
Tryckfel och tryckeriändringar genomgående tidigare upplagor
Ändringar i handskrift och korrektur av Strindberg
Отрывок из книги
August Strindberg
Utgiven av Good Press, 2022
.....
En säng stod där bäddad, enkel som om den endast vore en upphöjning av golvet för att förekomma golvdrag; ett bord, två stolar, en kommod. Intendenten kastade en blick av förtvivlan omkring sig, när han, som var van att få ögat mättat av intryck, endast såg dessa spridda förnödenhetsartiklar utplanterade i tomrummet, där talgljuset stred sin kamp med mörkret och där det stora fönstret tycktes förtära varje ljusstråle, som alstrades av den brinnande talgen.
Han kände sig så bortkommen som om han efter en halv mansålders kamp uppåt mot förfining, god ställning, lyx, ramlat ner i fattigdom, flyttats ner i en lägre klass, som om hans skönhets- och vishetsälskande sinne satts i fängelse, berövats dess näring, kommit på en straffanstalt. Dessa nakna väggar voro medeltidens klostercell, där askesen i bild, där tomheten i miljön jäktade den hungrande fantasien att gnaga sig själv, framkalla ljusare eller mörkare syner endast för att komma ut ur intet. Det vita, det formlösa, det färglösa intet i väggarnes kalkstrykning tvingade fram en bilddrift, som vildens grotta eller lövhydda aldrig frammanat, som skogen med dess alltid växlande färger och rörliga konturer gjort oumbärlig, en drift, som icke slätten, icke heden med luftens rika färgspel eller det aldrig tröttande havet pressat fram.
.....
