Реклама. ООО «ЛитРес», ИНН: 7719571260.
RABUKA PRIMEIRO
RABUKA SECOND
RABUKA TERCEIRA
RABUKA QUATRO
RABUKA QUINTA
RABUKA FINAL
Långt – långt på gränsen till före detta Sovjetunionen (nu Kazakstan) och Kina, i sydöstra delen av Semipalatinsk-regionen, nära staden Ayaguz, översatt som “Oh bull”, fanns det en kärnkraftsprövningsplats med en infekterad radioaktiv atmosfär erhållen från försummelse av berusade arbetande forskare. Under hela miljön började ofta olika mutationer, olika mutationer: då kommer två huvuden att föds på en fårkropp; sedan två svansar eller huvuden, av en ödla eller en orm; sedan finns det tre fot och en borste för den mänskliga ättling till Temujin (Genghis Khan), en lokal bosatt i dessa stäpper. Och det hände att normala föddes, till exempel Sparrow Stasyan.
Det fanns ingen kroppsfel på kroppen, allt var som det skulle: svansen, näbb, ögon och mer… Allt var som en spurv, men han hade problem med fjäderdräkt. Mer exakt fanns det inga fjädrar alls, och han var helt kala. Och därför, från födelsen, tillbringade han sitt hårda liv på jorden, värre än en kyckling, den flyger till och med något. Men inte sämre än någon doggie eller ödla, hemlös man eller mus… Kort sagt, aldrig tar upp till himlen, i motsats, från deras fjädernade kongen som skadligt spottade på honom uppifrån, ropade och förnedrade honom. Skrikande skrattande från boarna, redan fjädrade kycklingar. Och till och med i allmänhet lindrade de behovet, direkt till honom, och Stasyan, den kala sparven, sänkte tyvärr huvudet och snutade i hans själ och flödade runt andras fågelavföring. Och så varje dag. Men han ville verkligen flyga så mycket att i en dröm den galna, till och med försökte ta av sig mer än en gång, verkligheten är inte en dröm, och han, hoppade in i Java och var i en galningens sömn, viftade med sina skalliga vingar igen, hoppade och spratt ner… och det hände till och med, slog av pannan, sedan svansbenet. Vad han bara inte försökte, men ingenting ersatte hans fjädrar.
.....
A pedido do Generalisyphilis, o povo simplesmente expulsou voluntários entre: dez combatentes de estilhaços liderados pelo general Zasrat Zasratich, Cherevich Chmor Iko Top Wow e Kazuliya Zeka Lee. A exibição foi acompanhada por um vocal folclórico coral, semelhante à “despedida de um eslavo”.
Não se sabe quem plagiou essa melodia: Galups ou eslavos, apenas eles a chamaram de “adeus a Kazuli” e imitaram as partes dos instrumentos orquestrais do popular Galupsky e capell, o coral local de estado do sapateado e sapateado, sob a direção do mesmo Semisrak, que bateram mezzo-soprano e contrabaixo ao mesmo tempo. Em geral, alguns cantaram, por assim dizer, enquanto outros fecharam o buraco. E os viajantes de negócios tentaram voltar atrás, são voluntários, mas foram jogados fora e quando a última lacuna foi selada, todos os membros da viagem de negócios imediatamente esqueceram o local de onde foram escoltados, especialmente porque estavam em completo silêncio e crepúsculo. A noite caiu e a lua e as estrelas apareceram no céu. A equipe não estava ciente do meio ambiente e o medo desapareceu gradualmente conforme se via ao redor. A beleza não é como nesses buracos. E por que eles não concordaram imediatamente? Mdddddaaaa!!! Beleza!!! Pelo menos eles ficariam felizes, mas a acusação se fez sentir, mais precisamente, em termos humanos: o intestino doía e zumbia. E a energia dos alimentos chegou até eles através dos microporos dos fragmentos, onde foram absorvidos, impedindo que os ossos secassem, como óleo lubrificante. Mas tudo aconteceu tão rápido que os membros da equipe nem sequer comeram e não levaram pellets irradiados com eles para Kazuli antes de deixar Galupia. O prazer de cercar a beleza gradualmente tornou-se um estado sombriamente mau. E os compostos de óleo começaram a estalar.
.....