Читать книгу Valda Berättelser - Selma Lagerlöf - Страница 5

Innehållsförteckning

Kung Gustav den tredje var ute på en resa[1] genom Dalarna. Bråttom hade han, och hela vägen ville han åka som i sken. Och då det gick med sådan fart, att hästarna lågo som sträckta remmar utåt vägen och vagnen gick på två hjul i svängarna, stack kungen ut huvudet[2] genom vagnsfönstret och ropade till kusken: “Varför låter han det inte gå undan? Tror han, att han kör för äggskal?”[3]

[1] var ute på en resa, was traveling.

[2] stack kungen ut huvudet, the king put his head out.

[3] “Varför låter han det inte gå undan? Tror han, att han kör för äggskal?” Why don’t you go ahead? Do you think you are hauling eggs?”

Då det skulle köras[4] med så rasande fart på dåliga landsvägar, hade det nästan varit ett underverk, om seltyg och vagnar hade hållit. Det kunde de inte heller, utan[5] vid foten av en brant backe bröts tistelstången av, och där satt kungen. Kavaljererna sprungo ur vagnen och grälade på kusken, men detta gjorde inte skadan mindre. Det var ingen möjlighet att fortsätta resan, förrän vagnen hade blivit lagad.

[4] Då det skulle köras, since they had to drive.

[5] utan, for.

När hovherrarna sågo sig om för att finna ut något, som de kunde låta kungen roa sig med, under det att han väntade, märkte de, att ett kyrktorn stack upp ur en träddunge, som låg ett stycke framåt vägen.[6] De föreslogo kungen, att han skulle sätta sig upp i[7] en av de vagnar, där[8] uppvaktningen åkte, för att köra fram till[9] kyrkan. Söndag var det, och kungen kunde ju höra på[10] gudstjänsten för att få tiden att gå,[11] till dess att den stora kungavagnen bleve färdig.

[6] ett stycke framåt vägen, a short distance ahead.

[7] skulle sätta sig upp i, might step into.

[8] där, in which.

[9] för att köra fram till, and drive up to.

[10] kunde ju höra på, might attend.

[11] få tiden att gå, pass the time.

Kungen gick in på förslaget och körde fram mot kyrkan. Förut hade han åkt långa timmar genom mörka skogstrakter, men här såg det gladare ut med tämligen stora åkrar och byar och Dalälven glidande fram[12] ljus och präktig mellan väldiga massor av albuskar.

[12] fram, on.

Men kungen hade otur så till vida, att klockaren tog upp utgångspsalmen i samma ögonblick, som han steg ur vagnen på kyrkbacken, och folket började vandra ut ur[13] kyrkan. Men då människorna[14] kommo gående förbi honom, blev[15] kungen stående med den ena foten i vagnen och den andra på fotsteget och rörde sig inte ur stället, utan bara betraktade dem. Det var det grannaste folk han någonsin hade sett. Karlarna voro allesammans över vanlig manshöjd med kloka, allvarsamma ansikten, och kvinnorna kommo gående ståtliga och värdiga med söndagsfrid över sig.[16]

[13] folket började vandra ut ur, the people were passing out of.

[14] människorna, the people.

[15] blev, remained.

[16] med söndagsfrid över sig, with an air of Sabbath peace about them.

Hela dagen förut[17] hade kungen talat om den ödsliga trakten, som han passerade, och han hade sagt till sina kavaljerer gång på gång: “Nu åker jag visst fram genom den allra fattigaste delen av mitt rike.” Men då han nu såg folket, som var ifört den granna sockendräkten, glömde han bort att tänka på dess fattigdom. I stället blev han varm om hjärtat[18] och sade till sig själv: “Kungen av Sverige är inte så illa ställd,[19] som hans fiender tro. Så länge som mina undersåtar se ut på detta sättet,[20] skall jag nog[21] vara i stånd att[22] försvara både min tron och mitt land.”

[17] Hela dagen förut, the whole of the preceding day.

[18] blev han varm om hjärtat, his heart warmed.

[19] är inte så illa ställd, is not so badly off.

[20] se ut på detta sättet, look like this.

[21] nog, I dare say.

[22] vara i stånd att, be able to.

Han befallde hovherrarna, att de skulle kungöra för folket, att den främmande, som stod mitt ibland dem, var deras konung, och att de skulle samlas omkring honom, så att han finge[23] tala till dem.

[23] finge, might.

Och så höll konungen tal till folket. Han talade från den höga trappan utanför sakristian, och det smala trappsteget, på vilket han stod, finns kvar än i dag.[24]

[24] finns kvar än i dag, is there to this day.

Kungen började redogöra för hur illa det stod till[25] i riket. Han sade, att de svenske hade blivit anfallna med krig av både ryssar och danskar. Detta skulle väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden[26], men nu var krigshären så uppfylld av förrädare, att han inte vågade lita på den. Därför hade det inte återstått honom något annat[27] än att själv draga ut i bygderna och fråga sina undersåtar om de ville sluta sig till förrädarna, eller om de ville vara kungen trogna och hjälpa honom med folk[28] och pengar, så att han kunde frälsa fäderneslandet.

[25] redogöra för hur illa det stod till, give an account of the sad state of affairs.

[26] Detta kunde väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden, Under ordinary circumstances it would not have been such a serious matter; or, would have been of slight consequence.

[27] hade det inte återstått honom något annat, there was no other course for him to pursue; or, he had no recourse but.

[28] folk, men.

Bönderna höllo sig stilla, medan kungen talade, och då han hade slutat, gåvo de intet tecken vare sig till gillande eller ogillande.

Kungen tyckte själv, att han hade varit mycket vältalig. Tårarna hade stigit honom i ögonen[29] flera gånger, medan han hade talat. Men då bönderna alltjämt stodo där ängsliga och tvehågsna och inte kunde komma sig för att svara honom, rynkade han pannan[30] och såg missnöjd ut.

[29] hade stigit honom i ögonen, had sprung to his eyes.

[30] rynkade pannan, frowned.

Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt[31] för kungen att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.

[31] det började falla sig långsamt, it was becoming monotonous.

“Nu må du veta,[32] kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att svara dig. Nu råder jag dig, att du går[33] in i sakristian och språkar med vår präst, medan vi överlägga med varandra[34] om det, som du har förelagt oss.”

[32] Nu må du veta, now, you must know; or, you ought to understand.

[33] att du går, to go.

[34] med varandra, among ourselves.

Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast,[35] varför[36] han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.

[35] att något bättre besked inte stod att få då genast, that a more satisfactory response was not to be had immediately.

[36] varför, so.

Då han kom in i sakristian, fanns ingen där utom en, som såg ut som en gammal bonde. Han var lång och grov med stora händer, nötta av hårt arbete, och han bar varken krage eller kappa, utan skinnbyxor och lång, vit vadmalsrock som alla de andra karlarna.

Han steg upp och bugade sig för[37] kungen, då denne kom in.

[37] för, to.

“Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne”, sade kungen.

Den andre blev[38] en smula röd i ansiktet. Han tyckte, att det var förargligt att tala om, att det var han, som var präst där i socknen,[39] när han såg, att kungen tog honom för en bonde.

[38] blev, grew.

[39] där i socknen, of this parish.

“Ja, prästen brukar vara härinne vid det här laget”,[40] sade han.

[40] vid det här laget, about this time.

Kungen slog sig ner i en stor, högkarmad länstol, som stod i sakristian vid den tiden och står kvar där än i dag och är sig alldeles lik, med undantag av[41] att församlingen har låtit sätta upp[42] en förgylld kunglig krona på ryggstödet.

[41] är sig alldeles lik, med undantag av, looks exactly as it did then, except for.

[42] har låtit sätta upp, has had attached.

“Har ni en bra präst i den här socknen?” sporde kungen. Han ville visa sig intresserad av hur bönderna hade det.

När kungen frågade honom på[43] detta sättet, tyckte prästen, att han omöjligt kunde säga vem han var. “Det är bättre, att kungen får behålla sin tro, att jag bara är en bonde”, tänkte han och svarade, att prästen var bra nog. Han predikade ett rent och klart Guds ord, och han försökte att leva, som han lärde.

[43] på, in.

Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade ett skarpt öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.

“Det låter, som skulle han[44] ändå inte vara riktigt nöjd med prästen”, sade han.

[44] han, you.

“Han är nog en smula självrådig”, sade den andre. Han tänkte, att om det skulle hända sig, att kungen sedan finge veta[45] vem han vore, så skulle han inte tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm över sig själv, därför ville han också komma fram med en smula klander. “Det finns nog de, som säga, att prästen vill vara ensam om att råda och regera i den här socknen”, fortfor han.

[45] finge veta, should find out.

“Då har han i alla fall[46] styrt och ställt på bästa sätt”, sade kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den, som var satt över honom. “Mig förefaller det, som om här skulle råda god sed och gammaldags enkelhet.”

[46] i alla fall, in all events.

“Folket är nog bra”, sade komministern, “men det lever också långt borta i avskildhet och fattigdom. Människorna här skulle väl inte vara bättre än andra, om denna världens frestelser komme dem närmare.”

“Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra”,[47] sade kungen och ryckte på axlarna.

[47] Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra, well, there would hardly seem to be any danger of that.

Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet med fingrarna. Han tyckte sig ha[48] växlat tillräckligt många nådiga ord med den där bonden och undrade när de andra skulle bli färdiga med sitt svar.

[48] tyckte sig ha, thought he had.

“De där bönderna äro inte mycket ivriga att komma sin kung till hjälp”,[49] tänkte han. “Hade jag bara min vagn, skulle jag resa min väg[50] från dem och alla deras rådplägningar.”

[49] komma sin kung till hjälp, come to the assistance of their king.

[50] resa min väg, drive away; or, be off directly.

Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om hur[51] han skulle besluta i en viktig sak, som han måste avgöra. Han började bli glad åt att han inte hade sagt kungen vem han var. Nu tyckte han sig kunna tala med honom om sådant, som han eljest inte hade kunnat framlägga för honom.

[51] och stred med sig själv om hur, debating with himself as to how.

Om[52] en liten stund bröt prästen tystnaden och frågade kungen om det verkligen förhöll sig så,[53] att fienderna voro över[54] dem och att riket var i fara.

[52] om, after.

[53] om det verkligen förhöll sig så, if it was an actual fact.

[54] över, upon.

Kungen ansåg, att den där karlen borde ha förstånd att inte vidare störa honom. Han såg stort[55] på honom och svarade ingenting.

[55] såg stort, glared.

“Jag frågar, därför att jag stod härinne och inte kunde höra riktigt”,[56] sade prästen. “Men om det verkligen förhåller sig så, ville jag tala om, att prästen i den här församlingen kanske skulle vara i stånd att skaffa kungen så mycket pengar, som han behövde.”

[56] riktigt, very well.

“Jag tyckte, att han helt nyligen[57] sade, att alla här voro fattiga”, sade kungen och tänkte, att karlen inte hade reda på vad han pratade.

[57] helt nyligen, just now.

“Ja, det är sant”, genmälde komministern, “och prästen äger inte mer än någon annan. Men om kungen ville vara så nådig och höra på mig en stund, skall jag tala om hur det kommer sig, att prästen har[58] makt att hjälpa honom.”

[58] hur det kommer sig, att prästen har, how the parson happens to have.

“Han kan få tala”, sade kungen. “Han tycks ha lättare att få orden över läpparna än hans vänner och grannar därute, som aldrig bli färdiga med vad de ha att säga mig.”

“Det är inte så lätt att svara kungen. Jag är rädd för att det till sist blir prästen, som får åtaga sig att göra det på de andras vägnar.”[59]

[59] på de andras vägnar, in behalf of the others.

Kungen kastade det ena benet över det andra, drog sig djupt in i[60] länstolen, lade armarna i kors och sänkte huvudet mot bröstet.

[60] drog sig djupt in i, subsided more deeply into.

“Nu kan han börja”, sade han i en ton, som om han redan sove.

“Det var en gång[61] fem karlar från den här socknen, som voro ute på älgjakt i skogen”, började prästen. “Den ene av dem var prästen, som vi tala om. Två av de andra voro soldater och hette Olov och Erik Svärd, den fjärde av männen var gästgivare här i kyrkbyn, och den femte var en bonde, som hette Israels Per Persson.”

[61] Det var en gång, once upon a time.

“Han skall inte göra sig besvär med[62] att nämna så många namn”, mumlade kungen och lät huvudet sjunka över åt ena sidan.

[62] Han skall inte göra sig besvär med, don’t go to the trouble; or, never mind.

“De där karlarna voro goda jägare”, fortfor prästen, “och de brukade eljest ha lycka med sig. Men den dagen hade de gått långt och länge[63] utan att få något. Till sist upphörde de alldeles med jakten och satte sig ner på marken för att språka. De talade om att det inte på[64] hela skogen fanns en plats, som lämpade sig för odling. Det var bara fjäll och moras alltsammans. ‘Vår Herre har inte gjort rätt mot oss, som har gett oss ett så fattigt land att bebo’, sade en av dem. ‘På andra orter kunna människor skaffa sig rikedom och överflöd, men här kunna vi med all vår strävan knappast träla oss till dagligt bröd’.”

[63] långt och länge, far and wide.

[64] på, in.

Prästen höll upp ett ögonblick, såsom oviss om kungen hörde honom, men denne gjorde en rörelse med lillfingret för att visa, att han var vaken.

“Just då jägarna talade om detta, fick prästen se, att det glittrade i berggrunden på ett ställe, där han hade råkat sparka bort mossan med foten. ‘Det var[65] ett märkvärdigt berg, det här’, tänkte han och sparkade undan en mosstuva till.[66] Han tog upp en stenflisa, som följde med mossan, och som glänste på samma sätt som allt det andra. ‘Det är väl aldrig möjligt, att det kan vara bly det här?’ sade han. Nu rusade de andra upp och makade undan mossan med bösskolvarna. Och när de hade gjort det, sågo de tydligt hur en bred malmåder gick fram i berget. ‘Vad tror ni, att detta kan vara?’ sade prästen. Karlarna slogo loss[67] stenflisor och beto i dem. — ‘Nog är det väl åtminstone bly eller zink’, sade de. — ‘Och hela berget är fullt av det’, tillade gästgivaren.”