Читать книгу Urantiaboken - Urantia Foundation - Страница 25

0:12.1 (15.7) Den ursprungliga och eviga Paradistreenigheten är existentiell och var oundviklig. Denna Treenighet som aldrig hade någon början var en naturlig del av differentieringen av det personliga och det icke-personliga genom Faderns ofjättrade vilja. Den blev faktisk när hans personliga vilja koordinerade dessa båda verkligheter genom sinne. Post-Havona-Treenigheterna är erfarenhetsmässiga — en naturlig del av skapandet av två subabsoluta och evolutionella nivåer av styrka-personlighet-manifestation i totaluniversum.

0:12.2 (15.8) Paradistreenigheten — den eviga gudomsföreningen av den Universelle Fadern, den Evige Sonen och den Oändlige Anden — är existentiell i aktualhet, men alla potentialer är erfarenhetsmässiga. Därför utgör denna Treenighet den enda gudomsrealitet som omfattar infinitet, och därför äger de universumfenomen rum vilka innebär att Gud den Supreme, Gud den Ultimate och Gud den Absolute aktualeras.

0:12.3 (15.9) De första och andra erfarenhetsmässiga Treenigheterna, efter-Havona-Treenigheterna, kan inte vara infinita emedan de omfattar härledda Gudomar, Gudomar evolverade genom den erfarenhetsmässiga aktualeringen av verkligheter eventuerade eller skapade av den existentiella Paradistreenigheten. Gudomlighetens infinitet blir ständigt berikad, om inte förstorad, av finitet och absonitet i erfarenheten hos skapade och Skapare.

0:12.4 (16.1) Treenigheter är sanningar om förhållande och fakta om jämställd gudomsmanifestation. Treenighetsfunktionerna omfattar gudomsverkligheter, och gudomsverkligheter söker alltid förverkligande och manifestation i personalisering. Gud den Supreme, Gud den Ultimate och även Gud den Absolute är därför gudomliga oundvikligheter. Dessa tre erfarenhetsmässiga Gudomar var potentiella i den existentiella Treenigheten, Paradistreenigheten, men deras framträdande i universum som personligheter med styrka är till en del beroende av deras egen erfarenhetsmässiga verksamhet i universerna som kännetecknas av styrka och personlighet och till en del av efter-Havona-Skaparnas och -Treenigheternas erfarenhetsmässiga prestationer.

0:12.5 (16.2) De två efter-Havona-Treenigheterna, den Ultimata och den Absoluta erfarenhetsmässiga Treenigheten, är inte nu fullt manifesterade; deras förverkligande i universum pågår. Dessa gudomsassociationer kan beskrivas som följer:

0:12.6 (16.3) 1. Den Ultimata Treenigheten, som nu evolverar, kommer till slut att bestå av den Suprema Varelsen, de Suprema Skaparpersonligheterna och totaluniversums absonita Arkitekter, dessa unika universumplanerare som varken är skapare eller skapade. Gud den Ultimate kommer slutligen och oundvikligen att framträda till styrka och personlighet som gudomskonsekvensen av föreningen av denna erfarenhetsmässiga Ultimata Treenighet på det nästan gränslösa totaluniversums expanderande arena.

0:12.7 (16.4) 2. Den Absoluta Treenigheten — den andra erfarenhetsmässiga Treenigheten — som nu undergår aktualering, kommer att bestå av Gud den Supreme, Gud den Ultimate och den ouppenbarade Fullbordaren av Universernas Bestämmelse. Denna Treenighet verkar på såväl pesonliga som överpersonliga nivåer, ända intill gränserna för det icke-personliga, och dess förening i universalitet skulle erfarenhetsmässigt framkalla Absolut Gudom.

0:12.8 (16.5) Den Ultimata Treenigheten undergår erfarenhetsmässig slutlig förening, men vi tvivlar verkligen på möjligheten till en sådan fullständig förening av den Absoluta Treenigheten. Vår uppfattning om den eviga Paradistreenigheten är emellertid en ständigt närvarande påminnelse om att Gudomens treenighetsformning kanske kan åstadkomma det annars ouppnåeliga; därför antar vi att den Supreme-Ultimate en gång framträder och att Gud den Absolute möjligen treenigas-faktualiseras.

0:12.9 (16.6) Filosoferna i universerna postulerar en Treenigheternas Treenighet, en existentiell-erfarenhetsmässig Treenighet-Infinitet, men de kan inte föreställa sig dess personalisering; möjligen skulle den motsvara den Universelle Faderns person på den begreppsmässiga nivå där JAG ÄR finns. Men oberoende av allt detta är den ursprungliga Paradistreenigheten potentiellt infinit emedan den Universelle Fadern är aktualt infinit.

Erkännande

0:12.11 (16.8) I formuleringen av de följande skildringarna, som gäller den Universelle Faderns karaktär och naturen hos dem som är associerade med honom i Paradiset, och i försöket att beskriva det fullkomliga centrala universumet och de runtom cirkulerande sju superuniverserna, söker vi hålla oss till superuniversumhärskarnas mandat, enligt vilket vi, i all vår strävan att uppenbara sanning och koordinera väsentlig kunskap, skall ge företräde åt de högsta existerande mänskliga uppfattningarna om de ämnen som skall framföras. Vi kan anlita ren uppenbarelse endast när de begrepp som presenteras inte tidigare har fått ett adekvat uttryck i människosinnet.

0:12.12 (17.1) De successiva planetariska uppenbarelserna av gudomlig sanning omfattar alltid de högsta existerande uppfattningarna om andliga värden som utgör en del av den nya och ökade koordineringen av planetarisk kunskap. Vid avfattandet av dessa framställningar om Gud och hans medarbetare i universum har vi i enlighet därmed som bas utvalt mer än tusen människotankar och begrepp som representerar den högsta och mest avancerade planetariska kunskapen om andliga värden och universumbetydelser. Där dessa människouppfattningar, samlade från gudsmedvetna dödliga från förr och nu, är otillräckliga för att framställa sanningen så som vi har anvisats att uppenbara den, kommer vi utan tvekan att utöka dem och för detta ändamål utnyttja vår egen överlägsna kunskap om Paradisgudomarnas och deras transcendenta hemuniversums verklighet och gudomlighet.

0:12.13 (17.2) Vi är fullt medvetna om svårigheterna som är förknippade med vårt uppdrag; vi inser omöjligheten att fullt översätta gudomlighets- och evighetsbegreppens språk till språksymbolerna för det dödliga sinnets finita begrepp. Men vi vet att en del av Gud bor i människans sinne och att Sanningens Ande vistas hos människosjälen; och vidare vet vi att dessa andekrafter samverkar för att få den materiella människan att inse de andliga värdenas verklighet och att förstå universumbetydelsernas filosofi. Men ännu säkrare vet vi att den Gudomliga Närvarons andar kan hjälpa människan att andligen tillägna sig all sanning som bidrar till att öka den personliga religiösa erfarenhetens — gudsmedvetenhetens — ständigt progressiva verklighet.

0:12.14 (17.3) [Avfattad av en i Orvonton verkande Gudomlig Rådgivare som leder den kår av superuniversumpersonligheter som gavs i uppdrag att på Urantia framföra sanningen om Paradisgudomarna och universernas universum.]