Читать книгу Urantiaboken - Urantia Foundation - Страница 275

26:11.1 (296.4) Mycket av en uppstigandes tid på den sista kretsen ägnas åt fortsatta studier av de nära förestående problem i samband med residens i Paradiset. En omfattande skara av olika varelser, de flesta ouppenbarade, är permanenta eller tillfälliga invånare på denna innersta ring av världar i Havona. Och blandningen av dessa mångahanda typer erbjuder de supernafiska vilans fullbordare en omgivning rik på olika situationer som de effektivt utnyttjar för att främja utbildningen av de uppstigande pilgrimerna, i synnerhet med tanke på anpassningsproblemen till de många grupper av varelser som de snart kommer att möta i Paradiset.

26:11.2 (296.5) Bland dem som vistas på denna innersta krets är de söner som de skapade har treenigat. Supernaferna av första och andra graden är de allmänna beskyddarna av dessa söners gemensamma kår, som inkluderar de treenigade efterkommande till de dödliga finaliterna och liknande avkomma till Paradismedborgarna. Vissa av dessa söner är omfamnade av Treenigheten och beordrade till superstyrelserna, andra är förordnade till olika uppgifter, men den stora majoriteten samlas ihop till en gemensam kår i de fulländade världarna i den innersta kretsen i Havona. Här förbereds de under supernafernas övervakning för något framtida arbete av en speciell och namnlös kår av höga Paradismedborgare, som före Grandfandas tid verkade som första verkställande assistenter till Dagarnas Eviga. Det finns många orsaker till att anta att dessa två unika grupper av treenigade varelser kommer att arbeta tillsammans i den avlägsna framtiden, inte minst på grund av deras gemensamma bestämmelse att tillhöra reserverna i de Treenigade Finaliternas Paradiskår.

26:11.3 (296.6) På denna innersta krets umgås både de uppstigande och de nedstigande pilgrimerna med varandra och med de söner som de skapade varelserna har treenigat. Liksom sina föräldrar har också dessa söner stor nytta av att associeras med varandra, och det är supernafernas speciella uppdrag att underlätta och befrämja det ömsesidiga umgänget mellan de söner som har treenigats av de dödliga finaliterna och de som har treenigats av Paradismedborgarna. De supernafiska vilans fullbordare befattar sig inte så mycket med deras träning som med att befrämja deras förståelsefulla samvaro med olika grupper.

26:11.4 (297.1) De dödliga har fått befallningen från Paradiset: ”Var fulländade, såsom er Fader i Paradiset är fulländad.” För dessa treenigade söner i den gemensamma kåren upphör de övervakande supernaferna aldrig att förkunna: ”Var förstående mot era uppstigna bröder, såsom Paradisets Skaparsöner känner och älskar dem.”

26:11.5 (297.2) Den dödliga varelsen måste finna Gud. Skaparsonen upphör aldrig att söka förrän han finner människan — den lägsta viljevarelsen. Otvivelaktigt förbereder sig Skaparsönerna och deras dödliga barn för någon framtida och obekant universumtjänst. Båda färdas genom det erfarenhetsmässiga universumets hela skala och utbildas och tränas på så sätt för sitt eviga uppdrag. Överallt i universerna sker denna blandning av det mänskliga och det gudomliga, sammanflätandet av skapad och Skapare. Tanklösa dödliga har hänvisat till yttringarna av gudomlig barmhärtighet och ömsinthet, i synnerhet gentemot de svaga och för de behövande, som tecken på en antropomorfisk, människoliknande, Gud. Vilket misstag! Hellre borde sådana yttringar av barmhärtighet och fördragsamhet hos människovarelser tas som bevis för att den dödliga människan innebos av den levande Gudens ande, att den skapade, när allt kommer omkring, är gudomlighetsmotiverad.

26:11.6 (297.3) Nära slutet av vistelsen på den första cirkeln träffar de uppstigande pilgrimerna för första gången vilans instiftare från supernafernas första klass. Detta är Paradisets änglar som kommer ut för att välkomna dem som står vid tröskeln till evigheten och för att avsluta deras förberedelse för övergångssömnen till den sista uppståndelsen. Du är i verkligheten inte ett Paradisets barn förrän du har genomkorsat den innersta cirkeln och upplevt uppståndelsen i evigheten från den sista sömnen i tiden. De fullbordade pilgrimerna börjar denna vila, faller i sömn, på den första cirkeln i Havona, men de vaknar upp på Paradisets stränder. Av alla som stiger upp till den eviga Ön är endast de som anländer på detta sätt evighetens barn; de andra färdas dit som besökare, som gäster utan boendestatus.

26:11.7 (297.4) Och nu då ert livsskede i Havona når sin höjdpunkt, då ni dödliga faller i sömn på den innersta kretsens styrvärld, går ni inte ensamma till vila som ni gjorde i er ursprungsvärld, när ni slöt ögonen i den kroppsliga dödens naturliga sömn, ej heller som då ni inträdde i den långa transitdvalan som förberedelse för färden till Havona. Nu när ni förbereder er för uppnåelsens vila får ni vid er sida er långvariga följeslagare på den första cirkeln, den majestätiska vilans fullbordare som förbereder sig att gå in i vilan som ett med er, som en garanti från Havona att er övergång är fullbordad och att ni har endast att se fram emot fulländningens avslutande finslipning.

26:11.8 (297.5) Er första övergång var verkligen döden, er andra en idealisk sömn, och nu är den tredje omvandlingen den sanna vilan, tidsåldrarnas avkoppling.

26:11.9 (297.6) [Framfört av en Visdomens Fulländare från Uversa.]