Читать книгу Urantiaboken - Urantia Foundation - Страница 349

35:2.1 (385.4) Melkisedekarna är den första klassen av gudomliga Söner som kommer tillräckligt nära de lägre skapade varelsernas liv för att kunna direkt ta del i arbetet med att upplyfta de dödliga, att tjäna de evolutionära människoraserna utan att behöva inkarnera. Dessa Söner befinner sig naturligt vid mittpunkten av den stora personlighetsnedstigningen; till sitt ursprung är de ungefär halvvägs mellan den högsta Gudomligheten och det lägsta skapade livet begåvat med vilja. De blir därför naturliga medlare mellan de högre och gudomliga nivåerna av livsexistens och de lägre, även materiella, formerna av liv i de evolutionära världarna. De serafiska klasserna, änglarna, finner ett nöje i att arbeta med Melkisedekarna; i själva verket finner alla former av intelligent liv i dessa Söner förståelsefulla vänner, sympatiska lärare och visa rådgivare.

35:2.2 (385.5) Melkisedekarna är en självstyrande klass. Med denna unika grupp möter vi den första strävan till självbestämmande hos varelser i lokaluniversumet och observerar den högsta typen av sant självstyre. Dessa Söner organiserar sitt eget maskineri för administrationen av sin egen grupp och sin hemplanet jämte dess sex associerade sfärer och deras bivärldar. Det bör noteras att de aldrig har missbrukat sina privilegier; inom hela Orvontons superuniversum har dessa Melkisedeksöner inte en enda gång svikit sitt förtroende. De utgör hoppet för varje universumgrupp som strävar efter självstyre; de är mönstret för och undervisarna i självstyre för alla sfärer i Nebadon. Alla klasser av intelligenta varelser, överordnade ovanifrån och underordnade nedifrån, prisar helhjärtat Melkisedekarnas styre.

35:2.3 (386.1) Melkisedekklassen bland Sönerna innehar ställningen och påtar sig ansvaret som den äldste sonen i en stor familj har att bära. Det mesta av deras arbete är reguljärt och i någon mån rutinmässigt, men mycket av det är frivilligt och helt och hållet självpåtaget. Majoriteten av de speciella rådsmöten, som från tid till annan hålls i Salvington, sammankallas på förslag av Melkisedekarna. På eget initiativ patrullerar dessa Söner sitt födelseuniversum. De upprätthåller en autonom organisation, som ägnar sig åt att samla information i universumet, och rapporterar periodvist till Skaparsonen oberoende av all information som kommer upp till universumets högkvarter genom de reguljära representationerna som är sysselsatta med den rutinmässiga administrationen av riket. De är av naturen fördomsfria observatörer; de åtnjuter fullt förtroende bland alla klasser av förståndsvarelser.

35:2.4 (386.2) Melkisedekarna fungerar som världarnas rörliga och rådgivande appellationsdomstolar; dessa Universumsöner beger sig i små grupper till världarna för att tjäna som rådgivande kommissioner, ta emot vittnesmål, höra förslag och verka som rådgivare. Sålunda hjälper de till att lösa de största svårigheterna och bilägga de allvarliga meningsskiljaktigheterna som från tid till annan uppkommer i de evolutionära domänernas angelägenheter.

35:2.5 (386.3) Dessa äldsta Söner i ett universum är den Klara Morgonstjärnans huvudmedhjälpare då Skaparsonens uppdrag utförs. När en Melkisedek beger sig till en avlägsen värld i Gabriels namn kan han för detta speciella uppdrag befullmäktigas att företräda avsändaren, och i så fall uppträder han på planeten för uppdraget med den Klara Morgonstjärnans hela auktoritet. Detta gäller i synnerhet för de sfärer där en högre Son ännu inte har framträtt i de skapades gestalt i den världen.

35:2.6 (386.4) När en Skaparson påbörjar sitt utgivningslivsskede i en evolutionär värld beger han sig ensam; men när en av hans Paradisbröder, en Avonalson, inleder sin utgivning åtföljs han av assisterande Melkisedekar, tolv till antalet, vilka så effektivt bidrar till att utgivningsuppdraget blir framgångsrikt. De assisterar också Paradisavonalerna på dessas administrativa uppdrag till de bebodda världarna, och vid dessa besök är Melkisedekarna synliga för de dödligas ögon om Avonalsonen också har manifesterat sig på detta sätt.

35:2.7 (386.5) Det finns ingen fas i det planetariska andliga behovet som de inte skulle ha vårdnad om. De är de lärare som så ofta vinner hela världar av avancerat liv för det slutliga och fullständiga erkännandet av Skaparsonen och hans Paradisfader.

35:2.8 (386.6) Melkisedekarna är så gott som fulländade i sin visdom, men de är inte ofelbara i sitt omdöme. När de är avskilda och ensamma på planetariska uppdrag har de ibland felat i mindre ärenden, dvs. de har valt att göra vissa saker som deras överordnade senare inte har godkänt. Ett sådant omdömesfel diskvalificerar tillfälligt en Melkisedek tills han färdas till Salvington och i audiens med Skaparsonen får den instruktion som effektivt renar honom från den disharmoni som ledde till osämja med hans kollegor; och efter återställande vila följer sedan återinsättande i tjänst på den tredje dagen. Men dessa mindre missanpassningar i Melkisedekarnas verksamhet har sällan inträffat i Nebadon.

35:2.9 (387.1) Dessa Söner utgör inte en klass i tillväxt; deras antal är stationärt, fastän olika i varje lokaluniversum. Antalet Melkisedekar registrerade på deras högkvartersplanet i Nebadon är över tio miljoner.