Читать книгу Urantiaboken - Urantia Foundation - Страница 88

8:0.1 (90.1) LÅNGT TILLBAKA i evigheten, när den Universelle Faderns ”första” infinita och absoluta tanke finner ett så fullkomligt och adekvat ord för dess gudomliga uttryck i den Evige Sonen, uppstår det hos både Tanke-Guden och hos Ord-Guden en enastående önskan om en universell och infinit representant för gemensamt uttryck och förenad handling.

8:0.2 (90.2) I evighetens gryning blir både Fadern och Sonen i infinit bemärkelse medvetna om sitt ömsesidiga beroende av varandra, sin eviga och absoluta etthet; och därför ingår de ett infinit och evigt förbund om gudomligt kompanjonskap. Denna aldrig upphörande överenskommelse görs för verkställandet av deras förenade tankar överallt inom evighetens cirkel; och allt sedan denna evighetshändelse fortsätter Fadern och Sonen i denna gudomliga förening.

8:0.3 (90.3) Vi är nu ansikte mot ansikte med evighetsursprunget till den Oändlige Anden, Gudomens Tredje Person. I samma ögonblick som Gud Fadern och Gud Sonen tillsammans föreställer sig en identisk och infinit handling — verkställandet av en absolut tankeplan — i samma ögonblick blir den Oändlige Anden till, fullt utvecklad sin tillvaro.

8:0.4 (90.4) Då jag på detta sätt berättar om ordningsföljden för Gudomarnas ursprung gör jag det endast för att ni skall kunna tänka på deras inbördes förhållande. I verkligheten existerar de alla tre från evigheten; de är existentiella. De är utan dagarnas begynnelse eller slut; de är jämställda, suprema, ultimata, absoluta och infinita. De existerar, har alltid existerat och skall alltid existera. Och de är tre klart individualiserade men evigt associerade personer: Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden.