Читать книгу Återvändningsgränd - Блейк Пирс - Страница 13

Tabby North var rödhårig och hade en kropp som fick Chloe att tänka att hon var på gymmet minst fyra dagar i veckan; det var en kropp som, enligt Chloe, skulle må bra av lite stadigare måltider. Hon var väldigt vacker på ett uppenbart sätt, men det såg ut som att en stark vind skulle kunna svepa bort henne.

Chloe och Moulton träffade Tabby i hennes hus och det visade sig att hon dessutom hade tagit sig friheten att bjuda in en annan nära vän, en kvinna som såg ut som att hon förmodligen var Tabbys gymkompis. Den här kvinnan hette Kaitlin St. John, och hon satt och grät när Chloe och Moulton dök upp. De samlades på Tabbys inglasade terrass, där Tabby bjöd på en karaff med lavendellemonad. Chloe kunde inte låta bli att slås av hur pretentiöst det kändes att sitta där med dessa kvinnor som närmade sig fyrtio, med minimala midjemått och trendiga hälsotokiga drinkar.

Direktör Johnson som tycker att du är så bra på att hantera människorna som bor i de här välbärgade grannskapen skulle bara veta hur du sitter och tänker nu, tänkte hon för sig själv.

För att vara artig smuttade hon lite på lemonaden. Trots sina negativa fördomar var det faktiskt väldigt gott.

“Jag antar att ni redan har pratat med polisen?” frågade Chloe.

“Ja”, sa Tabby. “Och även om jag förstår att de gör sitt bästa, var det ganska uppenbart att de inte hade någon aning om vad de höll på med.”

“De är också skrämda”, sa Kaitlin.

“Skrämda av vadå?” frågade Moulton.

“Av att mordet kan ha en politisk koppling. Jag antar att ni vet att Laurens pappa är god vän med försvarsministern. Jag är säker på att den lokala polisen helst vill undvika en mediacirkus, så länge det är möjligt.”

“Så, har det en politisk koppling?” frågade Tabby.

“Det är alldeles för tidigt för att veta det”, sa Chloe. Hon började redan få en obehaglig vibb av de två kvinnorna. Hon tvekade inte på att de sörjde Laurens bortgång; det var uppenbart och Kaitlin hade också gråtit när de kom. Men hon kunde också se framför sig hur de två kvinnorna satt och skvallrade om alla i stan – kanske tillsammans med Lauren Hilyard och Claire Lovingston. Hon undrade om de kunde hålla någonting för sig själva, eller om allting de pratade om nu skulle spridas ryktesvägen så fort de hade åkt därifrån.