Читать книгу Återvändningsgränd - Блейк Пирс - Страница 9

Den japanska restaurangen hon hade valt var ett Hibachi ställe, med stora öppna grillar som fascinerade grupper kunde samlas runt och bevittna kockarnas konstnärliga framfart. Chloe och Moulton valde ett bord i den tysta, mer privata delen av restaurangen. När båda hade satt sig ner insåg hon till sin lättnad att det kändes naturligt att sitta där med honom. I tillägg till den fysiska attraktionen, hade hon också gillat Moulton som person redan från början. Han hade livat upp den annars utmanande dagen, då hon hade blivit förflyttad från den Kriminaltekniska Expertgruppen till Programmet för Gripanden av Våldsamma Gärningsmän. Och där satt han nu och fortsatte underlätta de jobbigare aspekterna av hennes liv.

Hon ville inte förstöra kvällen genom att prata om det, men hon visste också att det bara skulle vara distraherande om hon inte fick ur sig det.

“Så”, sa Moulton och öppnade sin meny. “Det var inte konstigt att jag bjöd ut dig?”

“Det beror nog på vem du frågar”, sa hon. “Direktör Johnson kanske inte tycker det är världens bästa idé. Men, för att vara ärlig”, sa hon, “hade jag hoppats att du skulle göra det.”

“Jaha, så du är traditionell på det sättet? Du hade inte kunnat bjuda ut mig då? Du var tvungen att vänta på mig?”

“Kanske inte så väldigt traditionell, men mer sårad från ett tidigare förhållande. Vilket jag kanske ska nämna. Upp till ungefär sju månader sedan var jag förlovad.”

Chocken i hans ansikte var bara tillfällig. Lyckligtvis såg hon inga spår av rädsla eller obehag. Innan han hann kommentera, kom servitrisen fram till bordet för att ta deras beställning. De beställde båda en Sapporo, snabbt och enkelt, för att inte tappa konversationens momentum.

“Kan jag få fråga vad som gick fel?” frågade Moulton.

“Det är en lång historia. Den förkortade versionen är att mannen var arrogant och oförmögen att klippa navelsträngen. Och när jag plötsligt hade en FBI-karriär framför mig var han inte så väldigt stödjande. Han var heller inte något stöd när det gällde mina egna familjeproblem...”

Då insåg hon att han förmodligen kände till en del av hennes förflutna. När hon hade tagit sig an fallet, och avslöjat vem som egentligen hade mördat hennes mamma, sista året på akademin, hade det så klart spridits en del rykten bland hennes kollegor.

“Jo, jag hörde lite om det där...”

Han lät kommentaren hänga i luften. Chloe tog det som att han erbjöd sig att lyssna utifall hon ville berätta mer om det. Men att det också var ok för honom om hon inte hade lust att prata om det. Och i den stunden, med tanke på allt som surrade i hennes huvud, tänkte hon att det var lika bra. Ingen idé att skjuta upp det, tänkte hon.

“Jag ska skona dig från detaljerna just nu, men jag kanske borde berätta att jag träffade min pappa idag.”

“Så han är ute nu?”

“Ja, och jag tror att det är mestadels tack vare mina upptäckter, som jag har gjort under de senaste månaderna, angående mordet på min mamma.”

Moulton fick tänka till ett slag innan han visste vad han skulle säga. Han tog några klunkar av sin öl för att vinna lite tid. Sedan kom han med det bästa svaret han kunde tänka på.

“Mår du ok?”

“Jag tror det. Det var bara väldigt oväntat.”

“Chloe, vi behövde inte gå ut ikväll. Jag hade förstått om du hade velat ställa in.”

“Jag gjorde nästan det. Men jag ville inte ge honom kontroll över ännu en del av mitt liv.”

Han nickade och under tystnaden som följde gick de igenom sina menyer. Det var fortfarande tyst vid boret när samma servitris kom fram för att ta deras beställning. När hon hade lämnat bordet böjde sig Moulton lite över bordet och frågade: “Vill du prata om det eller ska vi ignorera det?”

“Jag tror att jag helst bara ignorerar det just nu. Så länge du vet att jag kanske känner mig lite distraherad ikväll.”

Han log och reste sig sakta upp från stolen. “Det är förståeligt. Men låt mig prova en grej bara, om det är ok.”

“Vadå?”

Han tog ett stort steg mot henne, böjde sig ner och kysste henne. Först ryckte hon till lite, eftersom det kom som en överraskning. Men när hon insåg vad det var som skedde, välkomnade hon det och besvarade hans kyss. Det var en mjuk kyss med tillräckligt mycket intensitet för att hon skulle förstå att han förmodligen hade velat göra det lika länge som hon.

Han avbröt kyssen innan det blev genant; de var, trots allt, på en restaurang, omgiven av andra människor. Och Chloe hade aldrig gillat när det blev för privat på offentliga platser.

“Inte för att klaga”, sa hon, “men vad var det där?”

“Två saker. Jag var modig... vilket jag sällan är med en kvinna. Och också för att distrahera dig... förhoppningsvis mer än din pappa.”

Hon kände sig lite snurrig i huvudet och varm i hela kroppen och suckade. “Ja, jag tror att du lyckades med det.”

“Bra”, sa han. “Och dessutom slipper jag undra Ska vi kyssa varandra i slutet av den här dejten? Den frågan vet jag aldrig svaret på.”

“Åh, efter den där kyssen, så måste vi nog det”, sa hon.

Och, liksom Moulton hade hoppats, var tankarna på hennes pappa plötsligt väldigt avlägsna.

***

Middagen gick mycket bättre än hon hade kunnat hoppats på. När de hade tagit sig förbi samtalsämnet om det oväntade besöket, följt av Moultons oväntade kyss, så gick det väldigt smidigt. De pratade om jobbet på FBI, musik, filmer, vänner och delade med sig av berättelser från akademin, sina intressen och hobbies. Det kändes naturligt på ett sätt som hon inte hade förväntat sig.

Tyvärr fick det henne att känna att hon skulle ha gjort sig av med Steven tidigare. Om det var det här hon hade gått miste om när hon valde honom framför alla andra på dejtingscenen, då hade hon helt enkelt valt fel.

När de hade avslutat sin måltid stannade de kvar ett tag och drack några drinkar till. Moulton visade återigen hur omtänksam och tillgiven han var, genom att bara dricka två drinkar och låta Chloe beställa en tredje. Han frågade till och med om hon hellre skulle ta en taxi hem än att låta honom köra.

Strax efter klockan tio körde han hem henne och stannade till utanför byggnaden. Hon var verkligen inte full, men tillräckligt berusad för att tänka några tankar hon annars inte skulle ha tänkt.

“Det var väldigt trevligt”, sa Moulton. “Jag skulle gärna göra det igen väldigt snart, så länge du inte tror att det kommer komma i vägen för arbetet.”

“Jag med. Tack för att du äntligen bjöd ut mig.”

“Tack för att du sa ja.”

Hon hade aldrig varit så bra på att förföra, så hon svarade på kommentaren genom att böja sig fram och kyssa honom. Liksom kyssen på restaurangen, började den försiktigt och växte sedan i intensitet. Han la en hand på hennes kind och lät den glida ner för hennes nacke, sedan drog han henne närmare intill sig. Mittkonsolen satt mellan dem, så hon fick luta sig åt sidan för kunna lägga sin hand på hans överkropp.

Hon var inte säker på hur länge de kysste varandra. Det skedde långsamt och det var otroligt romantisk. När de avslutade kyssen kände hon sig lite andfådd.

“Så, jag har redan berättat att jag aldrig riktigt dejtat förut”, sa hon. “Så om jag gör fel nu får du ursäkta mig.”

“Vad menar du?”

Hon tvekade ett ögonblick men de tre drinkarna gav henne mod. “Jag vill bjuda in dig till lägenheten. Jag skulle kunna låtsats att det är för en kopp kaffe eller en drink till, men det vore en lögn.”

Moulton såg genuint förvånad ut. Det var en min som fick henne att undra om han hade missförstått henne. “Är du säker?” frågade han.

“Det lät illa”, sa hon, genererad. “Vad jag menade var... jag skulle vilja fortsätta det här på en bekvämare plats. Men jag kommer inte... kommer inte att ligga med dig.”

Trots det svaga ljusskenet kunde hon se att han rodnade. “Det hade jag aldrig förväntat mig.”

Hon nickade, också lite generad. “Så... vill du komma med upp?”

“Det vill jag verkligen, verkligen.”

Han kysste henne igen. Den här gången var det lite mer lekfullt. Mitt i kyssen tryckte han armbågen mot armstödet på skämt.

Hon slet sig från honom och öppnade bildörren. När de gick fram till yttertrappan utanför lägenheten, insåg hon att hon inte kunde minnas när hon senast hade känt sig så... så flytande.

Flytande, tänkte hon med ett leende. Det var ett ord Danielle hade använt en gång för att beskriva hur det kändes när man landade efter en orgasm. Minnet fick Chloe att känna sig alldeles varm inombords. Hon sträckte ut sin hand och tillsammans gick de hand i hand in i byggnaden.

De gick in i hissen och när dörrarna stängdes tryckte hon upp honom mot hissväggen och kysste honom, till sin egen förvåning. Nu när hon kunde komma åt honom ordentligt tog hon tag i honom runt midjan och drog honom intill sig. Den här kyssen var lite mer passionerad och visade honom vad hon skulle vilja göra med honom i det ögonblicket.

Han var lika ivrig och la armarna runt hennes midja. När han tryckte henne mot sin kropp och deras kroppar möttes, flämtade hon till. Det var lite genant.

Hissen stannade till så hon tog ett steg åt sidan. Hon kunde bara föreställa sig hur de andra människorna i byggnaden skulle reagera om de visste att hon hade hånglat i hissen. Hon tittade på Moulton och kände sig lite lättad när hon såg att även han andades tungt.

De gick ner längs hallen eftersom hennes lägenhet låg fyra dörrar ner. Det slog henne att Moulton var hennes första besökare, förutom Danielle.

Det är synd att jag inte tänker ödsla någon tid på att visa honom runt, tänkte hon.

Även den tanken fick henne att skämmas lite. Hon hade aldrig känt en sådan stark fysisk dragning mot en man förut. Efter ett tag hade sex blivit mer rutinartat med Steven. Och om hon skulle vara helt ärlig, var det inte ofta hon hade känt sig tillfredsställd. Och på grund av det hade hon heller inte haft så stort behov av att vara intim med honom.

Chloe låste upp dörren och sedan gick de in i lägenheten. Hon tände kökslampan och hängde sin handväska på en av barstolarna.

“Hur länge har du bott här?” frågade Moulton.

“Sex månader kanske, antar jag. Jag har inte haft så många besökare.”

Moulton gick fram till henne och la en hand på hennes midja. När de kysstes denna gången var det långsamt och målmedvetet. Det tog bara några sekunder innan han försiktigt tryckte henne mot köksdisken och deras kyss blev allt djupare. Chloe kände sig andfådd igen, uppslukad av en innerlig lust hon inte hade känt sedan hon var med en kille för första gången på gymnasiet.

Hon avbröt kyssen länge nog för att leda honom till soffan. De satte sig ner bredvid varandra och fortsatte omedelbart. Det kändes så bra att vara med en man på det här sättet, speciellt en som fick henne att känna alla dessa känslor. Om hon räknade med den tid då det inte hade varit så hett mellan henne och Steven längre, hade det gått ungefär ett och ett halvt år sedan hon hade blivit kysst och berörd av en man på det här sättet.

Slutligen, efter vad som kändes som flera minuter, även om det säkert bara var några sekunder, lutade hon sig mot honom så att han inte hade något annat val än att lägga sig ner. Chloe la sig över honom och en av hans händer gled in under hennes skjorta, längs ryggen. När hon kände hans hud mot sin var det som att Chloe tappade kontrollen. Hon stönade och tryckte sig mot honom och han svarade genom att föra in sin hand ännu längre längs hennes rygg och upp längs sidan av hennes bh.

Hon satte sig upp i gränsle över honom och log. Det svajade i hennes huvud och alla muskler i kroppen trånade om mer.

“Jag menade vad jag sa”, sa hon nästan ursäktande. “Jag kan inte lägga med dig. Inte redan. Jag vet att det kanske verkar gammalmodigt...”

“Chloe, det är ok. Säg bara till när det räcker, så är det så. Säg till när jag ska åka hem.”

Hon log återigen. Hans svar fick henne nästan att ändra sig. Men hon kände att det var viktigt att inte gå för fort fram. Att sitta gränsle över honom på soffan var redan lite över gränsen.

“Jag vill inte att du ska åka hem”, sa hon. “Skulle jag låta helt skruvad om jag bad dig att stanna? Inte sex, men alltså... om vi kunde sova ihop?”

Erbjudandet verkade förvåna honom. Hon antog att det var ganska skumt.

Och vet du varför du frågar en sådan konstig fråga? Det var Danielle som dök upp i hennes huvud igen, hånfull och hjälpsam på samma gång. Det är för att pappa dök upp idag och vände uppochner på din värld. Du vill ha Moulton här så att du slipper vara ensam i natt.

“Förlåt”, sa hon. “Det verkar motsägande och dumt och -”

“Nej, det är ok”, sa Moulton. “Det låter trevligt. Jag vill bara be om en grej, dock.”

“Vad är det?”

“Mer kyssar, tack”, sa han med ett leende.

Hon log också och gav honom mer än gärna det han ville ha.

***

Hon vaknade till strax efter att Moulton hade klivit upp ur soffan. Hon hade blivit av med sin topp när de hånglade, men längre än så hade det inte gått. Det hade känts konstigt att somna på soffan med byxorna på, men hon var ändå stolt över sin återhållsamhet. Hon tittade på vägguret och såg att klockan var 05:10 på morgonen.

“Är du ok?” frågade hon.

“Ja”, sa han. “Jag bara... det kändes konstigt att sova över. Jag ville inte att det skulle bli knäppt på morgonen. Jag tänkte att det kanske är bäst om jag drar. Men vi hade i alla fall inte sex, så vi slipper den nivån av pinsamhet.”

“Det kanske var det som var min plan”, skojade hon.

“Ska jag skynda mig iväg och så låtsas vi att det här aldrig hände?” frågade Moulton.

“Jag tror jag vill att du stannar. Jag kan göra lite kaffe.”

“Säker?”

“Ja. Det skulle jag verkligen vilja, faktiskt.”

Hon tog på sig sin topp och gick ut i köket. Hon gjorde iordning kaffemaskinen medan Moulton tog på sig sin skjorta.

“Så det är torsdag”, sa han. “Jag vet inte varför, men det känns som lördag.”

“Är det för att det vi gjorde igår kväll vanligtvis sker på fredagskvällar? Ett sätt att kicka igång helgen på?”

“Jag vet inte”, sa han. “Det var länge sedan sist.”

“Sluta nu”, sa hon och satte igång bryggaren.

“Seriöst. Första året på gymnasiet, tror jag. Det var ett bra år för mig vad det gällde hångel utan sex.”

“Tja, det märkts inte. Det var... tja, det var mycket mer än vad jag hade förväntat mig när du plockade upp mig.”

“Samma här.”

“Men jag är glad att det hände”, tillade hon snabbt. “Allt som skedde.”

“Bra. Vi kanske kan göra det igen. I helgen, kanske?”

“Kanske”, sa hon. “Men jag känner redan att min återhållsamhet börjar förlora sin kraft.”

“Kanske det var min plan”, sa han med ett sexigt leende.

Hon rodnade och vände genast bort blicken. Hon blev själv förvånad över hur mycket hon njöt av att se honom så här flirtig.

“Ok”, sa hon. “Jag måste duscha. Du får gärna ta vad som finns i kylen om du vill äta frukost. Men det finns inte så mycket att välja på, tyvärr.”

“Tack”, sa han, och hon kunde se att han inte kunde slita blicken från henne.

Hon lämnade honom i köket och gick in till badrummet, i anslutning till det största sovrummet. Hon tog av sig kläderna, satte på duschen och gick in. Hon ville fnittra när hon tänkte på hur kvällen innan hade sett ut och kände sig som en tonåring igen. Hon nöjt av att vara med honom och hon hade känt sig tillräckligt bekväm med honom för att veta att han inte skulle tjata på henne att de skulle ha sex. Det hade varit romantiskt på ett ovanligt sätt och vid två tillfällen hade hon nästan gått med på att ha sex ändå. Med en munterhet hon inte var van vid, hoppades hon att han skulle samla tillräckligt med mod för att komma in till henne.

Om han gör det, då är det slut på min återhållsamhet, tänkte hon.

Hon var nästan klar med sin dusch när hon äntligen hörde honom komma in i badrummet.

Bättre sent än aldrig, tänkte hon. Hela hennes kropp blev spänd av upphetsning och hon kände sig väldigt otålig på att han skulle komma in till henne.

“Hallå, Chloe?”

“Ja?” frågade hon, lite provokativt.

“Din mobil ringde precis. Kanske var lite för nyfiken... men jag kollade. Det var från byrån.”

“Jaha? Jag undrar om det har dykt upp någonting...”

Sedan hörde hon en annan mobil ringa. Den var närmre, förmodligen i Moultons hand. Chloe kikade ut från duschen och drog draperiet lite åt sidan. De utbytte en blick innan Moulton svarade på samtalet.

“Moulton”, svarade han. Han gick ut från badrummet och in i sovrummet. Chloe insåg varför och stängde av duschen. Hon tog ett badlakan från hyllan och gick ut. Chloe log mot honom medan hon virade in sig i badlakanet. Bara för att de hade hånglat i ungefär en och en halv timme igår kväll betydde det inte att hon skulle visa sig naken för honom.

Det var inte mycket till diskussion att tjuvlyssna på. Moulton sa bara “Ok... ja, Direktörn” några gånger.

Samtalet varade inte längre än en minut och när han var klar stack han in huvudet i badrummet lite lekfullt.

“Kan jag komma in?”

Hon nickade, invirad i ett badlakan som täckte alla intima områden. “Ja. Vem var det?”

“Det var Biträdande Direktör Garcia. Han sa att han hade försökt ringa dig, men att du måste ha sovit igenom signalen.” Han log mot henne och fortsatte. “Han sa att jag skulle ringa dig eller åka förbi och väcka dig. De vill sätta oss på ett fall.”

Hon skrattade när hon gick ut från badrummet och ut till sovrummet. “Tror du att gårkvällen kommer att påverka vårt samarbete?”

“Det kanske slutar med att jag smyger in till ditt motellrum framåt småtimmarna. Men förutom det... jag vet inte. Vi får se.”

“Skulle du kunna fixa en kopp kaffe? Jag måste klä på mig.”

“Jag hoppades på att få använda din dusch.”

“Självklart. Även om det hade varit trevligare om du hade frågat för tio minuter sedan, när jag fortfarande var där.”

“Då vet jag bättre nästa gång”, sa han.

När han gick in i duschen och Chloe började klä på sig, insåg hon att hon var lycklig. Riktigt lycklig, faktiskt. Att få ett nytt fall nu, plus allt som hade hänt igår kväll... det verkade som att hennes dag inte hade blivit förstörd av hennes pappas oväntade besök trots allt.

Men om hon hade lärt sig någonting i livet, var det att du aldrig riktigt kom undan din familj. På ett eller annat vis, dök de alltid upp igen.