Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 114

Jag skattar honom afundsvärd och lycklig.

KRASINSKY ironiskt.

Ni är dock mer än god mot honom. Han

Skall ofelbart Ert tänkesätt belöna

Så, som ni tyckes väl förtjena det.

Stenbock aflägsnar sig på en fåfäng upptäcktsfärd efter sitt svärd. Krasinsky ser emellertid Johan Fleming under kärleksfullt samtal med Mathilda, närma sig den nejd, der hexans boning är belägen.

Jag ser, att man i dessa nejder stämmer

Ock andra möten, än det nyss jag haft.

För min del gerna. Redan är förgången

Den tid, då sådant lockade min håg.

Det är din lycka, kärleksdruckne pilt,

Och kanske äfven hennes. Ty förlorad

Du vore, om mig samma eld förtärde,

Som i den stunden, då jag vigdes vid

En annan flamma, som sin brudgum bidar.

Förlorad är hon väl i alla fall;

Men ej det tillhör mig deröfver grubbla.

Ett under tycks dock den der hyddan vara:

På en gång ugglebo och dufvonäste.

Han går.