Читать книгу Urantiaboken - Urantia Foundation - Страница 160

15:8.1 (175.4) Superuniversernas högkvartersvärldar är så konstruerade att de kan fungera som effektiva regulatorer av styrka och energi för de olika sektorerna; de tjänar som fokus för styrandet av energi till sina beståndsdelar, lokaluniverserna. De utövar ett mäktigt inflytande över balansen och kontrollen av de fysiska energier som cirkulerar genom den organiserade rymden.

15:8.2 (175.5) Reglerande funktioner utövas också av superuniversernas styrkecentra och fysiska övervakare, levande och semilevande intelligenta väsen som har danats för detta speciella ändamål. Dessa styrkecentra och övervakare är svåra att förstå sig på; de lägre klasserna är inte viljemässiga, de har ingen vilja, de väljer inte, deras funktioner är mycket intelligenta men uppenbarligen automatiska och inneboende i deras högt specialiserade organisation. Superuniversernas styrkecentra och fysiska övervakare tar hand om styrningen och delvis kontrollen av de trettio energisystem som utgör gravitaområdet. De strömkretsar för fysisk energi som administreras av Uversas styrkecentra fordrar litet över 968 miljoner år för att fullborda ett varv runt superuniversumet.

15:8.3 (175.6) Evolverande energi har substans; den har vikt, fast vikten alltid är relativ beroende på rotationshastighet, massa och antigravitation. Massan i materien tenderar att hämma energins hastighet; och den varsomhelst närvarande energihastigheten motsvarar: utgångshastigheten, minskad av fördröjande massa som möts under färden, samt ökad med den reglerande funktionen av superuniversumets levande energiövervakare och den fysiska inverkan av närbelägna högt upphettade eller kraftigt laddade rymdkroppar.

15:8.4 (175.7) Den universella planen för uppehållandet av jämvikt mellan materia och energi gör det nödvändigt att ständigt bilda och bryta ned de mindre materiella enheterna. Universums Styrkeledare har förmåga att koncentrera och kvarhålla eller utvidga och befria varierande mängder av energi.

15:8.5 (175.8) Om den fördröjande inverkan fortsatte tillräckligt länge skulle gravitationen till slut omvandla all energi till materia, om det inte vore för två faktorer: för det första på grund av energiövervakarnas antigtravitationsinflytanden, och för det andra emedan organiserad materia tenderar att upplösas under vissa förhållanden, som påträffas i mycket heta stjärnor och under vissa egendomliga förhållanden i rymden nära kraftigt energiladdade kalla kroppar av förtätad materia.

15:8.6 (176.1) När anhopningen av massa blir för stor och hotar att sätta energin ur balans, att tömma de fysiska styrkeströmkretsarna, ingriper de fysiska övervakarna såvida inte gravitationens egen fortsatta tendens att övermaterialisera energi går om intet genom att det inträffar en kollision mellan rymdens döda jättar, vilket sålunda på ett ögonblick fullständigt skingrar gravitationens ackumulerade anhopningar. Vid dessa kollisioner omvandlas plötsligt enorma massor av materia till den ovanligaste formen av energi, och kampen för universell jämvikt börjar på nytt. Slutligen blir de större fysiska systemen stabiliserade, fysiskt stadgade, och svingas in i superuniversernas balanserade och etablerade kretsar. Efter denna händelse inträffar inga fler kollisioner eller andra förödande katastrofer i dessa etablerade system.

15:8.7 (176.2) Under tider av överskottsenergi förekommer det styrkestörningar och värmefluktuationer åtföljda av elektriska manifestationer. Under tider av energiunderskott ökar materians tendenser att samla sig, koncentreras och frigöra sig från kontroll i de mera ömtåligt balanserade kretsarna, vilket resulterar i flodvågsliknande eller kollisionsbetonade justeringar som snabbt återställer balansen mellan cirkulerande energi och mera konkret stabiliserad materia. Att förutsäga och i övrigt förstå ett sådant sannolikt beteende bland de blossande solarna och de mörka öarna i rymden är en av uppgifterna för de himmelska stjärnforskarna.

15:8.8 (176.3) Vi kan identifiera de flesta lagar som styr jämvikten i universum och förutse mycket som gäller stabiliteten i universum. Våra prognoser är praktiskt taget tillförlitliga, men vi möter ständigt vissa krafter som inte helt följer de lagar vi känner till om energikontroll och materiens beteende. Möjligheten att förutsäga alla fysiska fenomen blir allt svårare ju längre från Paradiset och ut i universerna vi kommer. Då vi passerar bortom gränserna för Paradishärskarnas personliga förvaltning, möter oss en allt större oförmåga att beräkna enligt etablerade normer och förvärvad erfarenhet i samband med observationer som uteslutande gäller fysiska fenomen i de närbelägna astronomiska systemen. Även i de sju superuniversernas världar lever vi mitt ibland de kraftverksamheter och energireaktioner som genomströmmar alla våra domäner och sträcker sig vidare i förenat jämviktsläge ut genom alla regioner i yttre rymden.

15:8.9 (176.4) Ju längre ut vi far desto säkrare stöter vi på dessa varierande och oförutsägbara fenomen som är så ofelbart karakteristiska för Absolutens och de erfarenhetsmässiga Gudomarnas ofattbara närvaroutföranden. Och dessa fenomen måste tyda på någon universell övervakning av allting.

15:8.10 (176.5) Superuniversumet Orvonton tycks nu vara på neddrift; de yttre universerna ser ut att vara på uppdrift för enastående, framtida aktiviteter; centraluniversumet Havona är evigt stabiliserat. Gravitation och avsaknad av värme (köld) organiserar och håller samman materia; värme och antigravitation bryter upp materia och förlöser energi. De levande styrkeledarna och kraftorganisatörerna är hemligheten med den speciella kontrollen och intelligenta styrningen av de ändlösa omvandlingarna när universer bildas, upplöses och nybildas. Nebulosor kan skingras, solar brinna ut, system försvinna och planeter förgås, men universerna slits inte ut.