Читать книгу Urantiaboken - Urantia Foundation - Страница 169
1. Förhållande till treenig Gudom
Оглавление16:1.1 (185.1) Samskaparen, den Oändlige Anden, är nödvändig för att göra den odelade Gudomens treeniga personalisering fullständig. Denna trefaldiga personalisering av Gudomen innehåller av naturen en sjufaldig möjlighet att uttrycka sig individuellt och associativt; därför gjorde den efterföljande planen att skapa universer bebodda av intelligenta och potentiellt andliga varelser som vederbörligen uttrycker Fadern, Sonen och Anden, personaliseringen av de Sju Härskarandarna oundviklig. Vi har kommit att benämna den trefaldiga personaliseringen av Gudomen den absoluta oundvikligheten, medan vi brukar betrakta de Sju Härskarandarnas uppkomst som den subabsoluta oundvikligheten.
16:1.2 (185.2) Även om de Sju Härskarandarna knappast är ett uttryck för den trefaldiga Gudomen är de den eviga avbildningen av den sjufaldiga Gudomen, de aktiva och associativa funktionerna av Gudomens tre alltid existerande personligheter. Med, i och genom dessa Sju Andar kan den Universelle Fadern, den Evige Sonen eller den Oändlige Anden, eller vilka två som helst av dessa i förening fungera i nämnd egenskap. Då Fadern, Sonen och Anden verkar tillsammans, kan de fungera, och gör det verkligen, genom Härskarande nummer Sju, men inte som Treenighet. Enskilt och tillsammans representerar Härskarandarna alla olika och möjliga gudomsfunktioner, en eller flera funktioner, men inte de kollektiva funktionerna, Treenighetens funktioner. Härskaranden Nummer Sju fungerar inte personligen i förhållande till Paradistreenigheten, och det är just därför han kan fungera personligen för den Suprema Varelsen.
16:1.3 (185.3) Men när de Sju Härskarandarna lämnar sina individuella säten för personlig makt och superuniversumauktoritet och samlas kring Samverkaren i den treeniga närvaron av Paradisgudomen, och där representerar de gemensamt den verksamma makten, visdomen och auktoriteten hos den odelade Gudomen — Treenigheten — för och i de evolverande universerna. En sådan paradisförening av det ursprungliga sjufaldiga uttrycket för Gudomen innefattar, bokstavligen omsluter, verkligen allting av varje egenskap och attityd hos de tre eviga Gudomarna inom Supremateten och Ultimateten. De Sju Härskarandarna omfattar praktiskt taget, då och där den Supreme-Ultimates verksamhetsområde med hänsyn till och inom totaluniversum.
16:1.4 (185.4) Så vitt vi kan se är dessa Sju Andar associerade med de gudomliga aktiviteterna som Gudomens tre eviga personer står för; vi finner inga bevis för en direkt association med den Absolutes tre eviga fasers verksamma närvaron. När de är associerade representerar Härskarandarna Paradisets Gudomar i det som i stort sett kan uppfattas som det finita verksamhetsområdet. Det kunde tänkas omfatta mycket som är ultimat men inte absolut.