Читать книгу Urantiaboken - Urantia Foundation - Страница 20

0:7.1 (10.6) Totaluniversumets gudomsmekanism är tvåfaldig vad beträffar evighetsförhållanden. Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden är eviga — är existentiella varelser — medan Gud den Supreme, Gud den Ultimate och Gud den Absolute är aktualerande Gudomspersonligheter från de tid-rymd- och tid-rymd-transcenderade sfärernas post-Havona-epoker inom totaluniversums evolutionära expansion. Dessa aktualerande Gudomspersonligheter är framtida evigheter från den tid då, och på det sätt som, de styrkepersonaliserar sig i de växande universerna genom tekniken att erfarenhetsmässigt aktualera de eviga Paradisgudomarnas associativa-skapande potentialer.

0:7.2 (10.7) Gudomen är därför tvåfaldig i sin tillvaro:

0:7.3 (10.8) 1. Existentiell — varelser med evig existens, förgången, nuvarande och framtida.

0:7.4 (10.9) 2. Erfarenhetsmässig — varelser som aktualeras i post-Havona-nuet men som har en existens utan ände under all framtida evighet.

0:7.5 (10.10) Fadern, Sonen och Anden är existentiella — existentiella i aktualhet (ehuru alla potentialer antages vara erfarenhetsmässiga). Den Supreme och den Ultimate är helt erfarenhetsmässiga. Gudomsabsolutet är erfarenhetsmässigt i aktualeringen men existentiell i potentialiteten. Gudomen är till sitt väsen evig, men endast Gudomens tre ursprungliga personer är obetingat eviga. Alla andra Gudomspersonligheter har en begynnelse, men de är alla eviga till sin bestämmelse.

0:7.6 (10.11) Då Fadern har uppnått existentiell gudomsyttring av sig själv i Sonen och Anden uppnår han nu erfarenhetsmässig yttring på hittills opersonliga och ouppenbarade gudomsnivåer som Gud den Supreme, Gud den Ultimate och Gud den Absolute; men dessa erfarenhetsmässiga Gudomar existerar inte helt än; de håller på att aktualera sig.

0:7.7 (11.1) Gud den Supreme i Havona är den treeniga Paradisgudomens personliga andeåterspegling. Detta associativa gudomsförhållande undergår nu en skapande expansion utåt inom Gud den Sjufaldige och förenas i syntes i den Allsmäktige Supremes erfarenhetsmässiga styrka i storuniversum. Paradisgudomen, existentiell som tre personer, utvecklas sålunda erfarenhetsmässigt i två faser av Suprematet, medan dessa två faser förenas i styrka-personlighet som en Herre, den Suprema Varelsen.

0:7.8 (11.2) Den Universelle Fadern ernår befrielse enligt fri vilja från infinitetens band och evighetens fjättrar genom treeninghetsbildningens teknik, trefaldig gudomspersonalisering. Den Suprema Varelsen utvecklas redan nu som en sub-evig personlighetsförening av den sjufaldiga gudomsmanifestationenen inom storuniversums tid-rymd-segment.

0:7.9 (11.3) Den Suprema Varelsen är inte en direkt skapare, med undantag av att han är Majestons fader, men han är en syntes och koordinator av alla skapade-Skapare-aktiviteter i universum. Den Suprema Varelsen, som nu aktualeras i de evolutionära universerna, är gudomskorrelatorn och sammanfogaren av tid-rymd-gudomligheten, av treenig Paradisgudom i erfarenhetsmässig förening med tidens och rymdens Suprema Skapare. När slutligen aktualerad kommer denna evolutionära Gudom att utgöra den eviga fusionen av det finita och det infinita — den eviga och oupplösliga föreningen av erfarenhetsmässig styrka och andepersonlighet.

0:7.10 (11.4) All tid-rymd-finit verklighet är, under ledande uppmaning av den evolverande Suprema Varelsen, engagerad i en ständigt uppstigande mobilisering och fulländande förening (syntes av styrka-personlighet) av den finita verklighetens alla faser och värden, i förening med olika faser av paradisverklighet, med målet och syftet att därefter inlåta sig på försöket att nå super-varelseuppnåendets absonita nivåer.