Читать книгу Urantiaboken - Urantia Foundation - Страница 292

28:6.1 (313.5) På samma sätt som sina kollegor skapas dessa änglar i serier och som sju återspeglande typer, men dessa typer förordnas inte individuellt till superuniversumadministratörernas olika tjänster. Alla tredje gradens sekonafer förordnas kollektivt till Uppnåelsens treenigade Söner, och dessa uppstigna söner använder dem utan åtskillnad; det betyder att de Mäktiga Budbärarna kan utnyttja vilken som helst av tredje gradens typer, och gör det också; så även deras jämställda De med Stor Auktoritet och De utan Namn och Nummer. Dessa sju typer av tredje gradens sekonafer är:

28:6.2 (314.1) 1. Ursprungens Betydelse. De uppstigna Treenigade Sönerna i ett superuniversums styrelse har ålagts ansvaret att ta hand om alla ärenden som bottnar i någon individs, ras´ eller världs ursprung; och ursprungets betydelse är den viktigaste frågan i alla våra planer för det kosmiska framåtskridandet av rikenas levande varelser. Alla förhållanden och tillämpningen av etiken växer fram ur ursprungets fundamentala fakta. Ursprunget är grunden för Gudarnas relationsreaktioner. Alltid tar Samverkaren ”notis om människan, vad för slags uppkomst hon har.”

28:6.3 (314.2) Då det gäller de högre nedstigande varelserna är ursprunget endast ett faktum att fastställa, men i fråga om de uppstigande varelserna, inklusive de lägre klasserna av änglar, är ursprungets natur och omständigheter inte alltid lika klara, fast av lika vital betydelse nästan vart man vänder sig i universums angelägenheter — därav värdet av att ha till vårt förfogande en serie återspeglande sekonafer som ögonblickligen kan beskriva vad än behövs beträffande uppkomsten av någon varelse i antingen centraluniversumet eller någonstans inom hela området för ett superuniversum.

28:6.4 (314.3) Ursprungens Betydelser är levande genealogiska uppslagsverk om de väldiga skaror av varelser — människor, änglar och andra — som bebor de sju superuniverserna. De är alltid redo att förse sina överordnade med en tidsenlig, fullständig och tillförlitlig uppskattning av de nedärvda faktorerna och den nuvarande faktiska ställningen för varje individ i varje värld i deras eget superuniversum; och deras sammanställning av de fakta de besitter är alltid helt aktuell.

28:6.5 (314.4) 2. Barmhärtighetens Minne. Dessa är de verkliga, fullständiga och uttömmande, levande arkiven över den barmhärtighet som har utsträckts till individer och raser genom den ömma omvårdnaden av den Oändlige Andens förmedlingar, i avsikt att adaptera rättfärdighetens rättvisa till världarnas tillstånd, så som uppenbarat av Ursprungens Betydelsers skildringar. Barmhärtighetens Minne uppvisar den moraliska skulden hos barmhärtighetens barn — deras andliga skulder — att vägas mot deras tillgångar bestående av den frälsande försörjning, som har etablerats av Guds Söner. I ett uppenbarande av Faderns pre-existerande barmhärtighet, etablerar Guds Söner den nödvändiga krediten för att säkra allas överlevnad. Och därefter etableras, i enlighet med rönen som har gjorts av Ursprungens Betydelse, en nådekredit för överlevnaden av varje förnuftsvarelse, en kredit av ymniga proportioner, en kredit som innehåller tillräckligt med nåd för att säkra överlevnaden av varje själ som verkligen önskar gudomligt medborgarskap.

28:6.6 (314.5) Barmhärtighetens Minne är en levande provbalans, ett löpande utdrag av ditt kontoförhållande med världarnas övernaturliga krafter. Dessa är barmhärtighetstilldelningens levande uppteckningar som läses in i vittnesmålet vid domstolarna i Uversa när varje individs rätt till ändlöst liv kommer upp till avgörande, när ”troner sätts fram och Dagarnas Forna sätter sig ned. Informationsutsändningarna ljuder och framträder inför dem; tusende efter tusende betjänar dem, och tiotusen gånger tiotusen står inför dem. Domens stund är kommen och böckerna öppnas”. Och de böcker som öppnas vid ett sådant väldigt tillfälle är levande register som superuniversernas sekonafer av tredje graden presenterar. De formella uppteckningarna finns arkiverade för att vid behov bekräfta vittnesbörden från Barmhärtighetens Minnen.

28:6.7 (314.6) Barmhärtighetens Minne måste visa att den frälsande krediten som har etablerats av Guds Söner har blivit fullt och troget utbetald i den kärleksfulla omvårdnad som utgår från det Tredje Ursprungets och Centrets tålmodiga personligheter. Men när nåden är uttömd, när ”minnet” av den intygar att den har tagit slut, då härskar rätten och råder rättfärdigheten. Ty nåden skall inte trugas på dem som föraktar den; nåden är inte en gåva som tidens envisa rebeller kan trampa under fötterna. Icke desto mindre, fast barmhärtigheten sålunda är dyrbar och dyrt utgiven, överstiger era individuella krediträttigheter alltid långt er förmåga att uttömma reserven, om era syften är uppriktiga och ert sinne ärligt.

28:6.8 (315.1) Barmhärtighetens återspeglare, tillsammans med sina tredje gradens medarbetare, ägnar sig åt talrika former av omvårdnad i superuniverserna, inklusive undervisandet av de uppstigande varelserna. Bland mycket annat lär Ursprungens Betydelser dessa uppstigare att tillämpa andeetik, och efter den träningen lär Barmhärtighetens Minnen dem att vara verkligen barmhärtiga. Fastän andeförfarandena för barmhärtighetstilldelning övergår er fattningsförmåga borde ni redan nu förstå att barmhärtighet är en egenskap som växer. Ni borde inse att det ligger en stor belöning i form av personlig tillfredsställelse i att vara först just, sedan rättvis, därefter tålmodig och sedan vänlig. Och därefter, på denna grund, och om ni så vill och har det i ert hjärta, kan ni ta följande steg och verkligen visa barmhärtighet; men ni kan inte visa barmhärtighet i och för sig. Dessa nämnda steg måste tas; annars finns det inte någon äkta barmhärtighet. Det kan röra sig om förmyndarskap, nedlåtenhet eller välgörenhet — rentav medlidande — men inte barmhärtighet. Sann barmhärtighet kommer endast som den sköna klimaxen på dessa föregående bestämningar till gruppförståelse, ömsesidig uppskattning, broderlig samhörighet, andlig gemenskap och gudomlig harmoni.

28:6.9 (315.2) 3. Tidens Betydelse. Tiden är en universell gåva till alla viljevarelser; den är ”den talent” som har anförtrotts alla viljevarelser. Ni har alla tid under vilken ni kan säkra er överlevnad; och tiden förslösas fatalt först när den grävs ned i försummelse, när ni underlåter att använda den på ett sätt som skulle säkra överlevnaden av er själ. Försummelse att utnyttja sin tid i största möjliga utsträckning medför inte ödesdigra straff; det endast fördröjer tidens pilgrim på hans uppstigningsfärd. Om överlevnad uppnås kan alla andra förluster återvinnas.

28:6.10 (315.3) Vid tilldelningen av ansvarsuppgifter är råden från Tidens Betydelser ovärderliga. Tiden är en livsviktig faktor i allting på den här sidan av Havona och Paradiset. Vid den slutliga domen inför Dagarnas Forna är tiden ett element i bevismaterialet. Tidens Betydelser måste alltid framföra vittnesmål som visar att varje svarande har haft rikligt med tid för att fatta beslut, för att göra sitt val.

28:6.11 (315.4) Dessa utvärderare av tiden är också profetians hemlighet; de beskriver det tidselement som behövs för att fullgöra ett projekt, och de är alldeles lika tillförlitliga indikerare som frandalankerna och kronoldekerna inom andra livsklasser. Gudarna förutser och vet därför på förhand; men uppstigningsmyndigheterna i tidens universer måste konsultera Tidens Betydelser för att förutsäga framtida händelser.

28:6.12 (315.5) Ni möter dessa varelser första gången i mansoniavärldarna, och de kommer där att instruera er i att fördelaktigt använda det som ni kallar ”tid”, både i dess positiva användning till arbete och i dess negativa utnyttjande till vila. Båda användningarna av tiden är viktiga.

28:6.13 (315.6) 4. Förtroendets Högtidlighet. Förtroende innebär den avgörande testen för viljevarelser. Pålitligheten är det sanna måttet på självbehärskande — karaktär. Dessa sekonafer fyller ett dubbelt syfte i superuniversernas hushållning: De ger alla viljevarelser en bild av vad förpliktelse, helighet och förtroendets högtidlighet innebär. Samtidigt återspeglar de till de styrande myndigheterna varje kandidats exakta pålitlighet för förtroende- eller ansvarsuppgifter.

28:6.14 (316.1) På Urantia försöker ni på ett förvridet sätt bestämma karaktären och värdera särskilda talanger, men i Uversa utför vi faktiskt dessa saker till fulländning. Dessa sekonafer väger pålitligheten på den ofelbara karaktärsbedömningens levande våg, och då de har sett på er behöver vi endast se på dem för att veta begränsningarna i er förmåga att bära ansvar, verkställa förtroenden och fullfölja uppdrag. Era tillgångar av pålitlighet ställs klart fram vid sidan av era skulder av möjliga försummelser eller svek.

28:6.15 (316.2) Det är era överordnades plan att avancera er genom ökat förtroende, i den takt som er karaktär utvecklas tillräckligt för att med grace bära dessa ökade ansvarsuppgifter, men att överbelasta individen endast inbjuder till olycka och garanterar besvikelse. Och misstaget att för tidigt ge ansvar åt vare sig människor eller änglar kan undvikas just genom att anlita de tjänster som dessa ofelbara uppskattare av förtroendekapaciteten hos tidens och rymdens individer erbjuder. Dessa sekonafer åtföljer ständigt De med Stor Auktoritet, och aldrig utger dessa verkställare uppdrag förrän deras kandidater har vägts i sekonafernas våg och har förklarats ”icke bristfälliga”.

28:6.16 (316.3) 5. Tjänstens Helgd. Privilegiet att tjäna följer omedelbart då pålitligheten har kunnat konstateras. Ingenting kan stå emellan er och tillfällen till utvidgad tjänst förutom er egen opålitlighet, er bristande förmåga att sätta värde på förtroendets högtidlighet.

28:6.17 (316.4) Tjänst — meningsfull tjänst, inte slaveri — resulterar i den högsta tillfredsställelse och uttrycker den gudomligaste värdighet. Tjänst — mera tjänst, utvidgad tjänst, svår tjänst, äventyrlig tjänst och slutligen gudomlig och fulländad tjänst — är tidens mål och rymdens bestämmelse. Men alltid kommer tidens underhållningsperioder att alternera med framstegens perioder av tjänst. Och efter tjänsten i tiden följer supertjänsten i evigheten. Under leken i tiden borde ni föreställa er arbetet i evigheten, alldeles så som ni under tjänsten i evigheten kommer att minnas leken i tiden.

28:6.18 (316.5) Den universella ekonomin bygger på intag och utgivning; under hela ert eviga livsskede kommer ni aldrig att möta enformighet förorsakad av overksamhet eller personlighetens stagnation. Framsteg möjliggörs av inbyggd rörelse, framåtskridande kommer av den gudomliga förmågan till verksamhet och resultatuppnåelse är barn av det fantasiskapande verksamhet. Men en oskiljaktig del av denna förmåga till resultatuppnåelse är det etiska ansvaret, nödvändigheten att erkänna att världen och universum är fyllda av en mängd olika typer av varelser. Hela denna storartade skapelse, inklusive dig själv, skapades inte endast för dig. Detta är inte ett egocentriskt universum. Gudarna har påbjudit: ”Saligare är att giva än att taga”, och er Härskarson sade: ”Om någon bland er vill vara störst, må han vara allas tjänare.”

28:6.19 (316.6) Den verkliga naturen av varje tjänst, vare sig den utförs av människa eller ängel, uppenbaras helt i ansiktena på dessa sekonafiska tjänsteindikatorer, Tjänstens Helgder. Den fullständiga analysen av de sanna och de dolda motiven framgår klart. Dessa änglar är verkligen sinnets utläsare, hjärtats utgrundare och själens avslöjare i universum. Dödliga kan använda ord för att dölja sina tankar, men dessa höga sekonafer blottar motiven på djupet av människohjärtat och änglasinnet.

28:6.20 (317.1) 6. och 7. Storhetens Hemlighet och Godhetens Själ. Då de uppstigande pilgrimerna har vaknat till tidens betydelse är vägen beredd för att inse förtroendets högtidlighet och för uppskattandet av tjänstens helgd. Medan dessa är storhetens moraliska element finns det också storhetens hemligheter. När de andliga testen av storheten tillämpas frånses inte de moraliska elementen, men osjälviskhetens egenskap uppenbarad i oegennyttigt arbete för ens jordiska medmänniskors bästa, i synnerhet för värdiga varelser i nöd och svårigheter, är det verkliga måttet på planetarisk storhet. Manifestationen av storhet i en värld som Urantia ligger i utövandet av självkontroll. Den människan är inte stor som ”intar en stad” eller ”besegrar ett folk”, utan snarare ”den som tämjer sin egen tunga”.

28:6.21 (317.2) Storhet är detsamma som gudomlighet. Gud är supremt stor och god. Storhet och godhet kan helt enkelt inte skiljas åt. De är för evigt förenade i Gud. Denna sanning illustreras bokstavligen och slående av det ömsesidiga beroendet av varandra hos Storhetens Hemlighet och Godhetens Själ vid återspeglingen, ty ingendera kan fungera utan den andra. Vid återspeglandet av andra egenskaper hos gudomligheten kan superuniversumets sekonafer verka ensamma, och gör det också, men de återspeglande uppskattningarna av storhet och godhet förefaller oskiljaktiga. Därför måste dessa återspeglare av storhet och godhet arbeta tillsammans i varje värld och i varje universum och alltid uppvisa en dubbel och ömsesidigt avhängig rapport av varje varelse som de ställer i fokus. Storhet kan inte uppskattas utan kännedom om godhetens innehåll, medan godhet inte kan åskådliggöras utan att visa dess inneboende och gudomliga storhet.

28:6.22 (317.3) Uppskattningen av storhet varierar från sfär till sfär. Att vara stor är att likna Gud. Och eftersom storhetens kvalitet helt bestäms av dess innehåll av godhet följer därav att om ni, rentav i er nuvarande människoställning, genom nåd kan bli goda blir ni därmed stora. Ju ståndaktigare du betraktar och ju mer ihärdigt du efterföljer begreppen om gudomlig godhet, desto säkrare kommer du att växa i storhet, i sann storhet av genuin överlevnadskaraktär.