Читать книгу Urantiaboken - Urantia Foundation - Страница 306

30:4.1 (340.3) Samtidigt som tidens och rymdens dödliga överlevande benämns uppstigande pilgrimer då de har blivit godkända för den progressiva uppstigningen till Paradiset, intar dessa evolutionära varelser en så viktig plats i dessa berättelser att vi här önskar presentera en översikt av följande sju steg i uppstigningslivsskedet i universum:

30:4.2 (340.4) 1. Planetariska dödliga.

30:4.3 (340.5) 2. Sovande överlevande.

30:4.4 (340.6) 3. Mansoniavärldarnas studerande.

30:4.5 (340.7) 4. Morontiaframskridare.

30:4.6 (340.8) 5. Superuniversernas skyddslingar.

30:4.7 (340.9) 6. Havonapilgrimer.

30:4.8 (340.10) 7. De som har anlänt till Paradiset.

30:4.9 (340.11) Berättelsen i det följande skildrar en Riktarvistad dödligs livsskede i universum. De Son- och Andefusionerade dödliga har vissa delar gemensamma i detta livsskede, men vi har valt att framföra denna berättelse så som den gäller för de Riktarfusionerade dödliga, ty en sådan bestämmelse må förväntas av alla människoraser på Urantia.

30:4.10 (340.12) 1. Planetariska dödliga. De dödliga är alla evolutionära varelser med ursprung i djurriket och med uppstigningspotential. Till ursprung, natur och bestämmelse är dessa olika grupper och typer av människovarelser inte helt olika folken på Urantia. Människoraserna i varje värld erhåller samma omvårdnad av Guds Söner och får åtnjuta närvaron av tidens omvårdande andar. Efter den naturliga döden umgås alla typer av uppstigare på ett broderligt sätt som en enda stor morontiafamilj i mansoniavärldarna.

30:4.11 (341.1) 2. Sovande överlevande. Alla dödliga med överlevnadsstatus, under beskydd av personliga ödesväktare, går genom den naturliga dödens port och personaliseras på den tredje perioden i mansoniavärldarna. De godkända varelser som av någon orsak inte har kunnat nå den nivå av intelligensbehärskande och andlighetsbegåvande som skulle berättiga dem till personliga väktare, kan inte på detta sätt omedelbart och direkt bege sig till mansoniavärldarna. Dessa överlevande själar måste vila i medvetslös sömn tills domedagen i en ny tidsålder, i en ny domperiod, tills en Guds Son kommer för att hålla tidsålderns namnupprop och döma världen; och detta är det allmänna förfarandet överallt i Nebadon. Om Kristus Mikael sades det när han uppsteg i höjden efter avslutat arbete på jorden, att ”han ledde en stor mängd av fångar”. Och dessa fångar var de sovande överlevande från Adams dagar till dagen för Mästarens uppståndelse på Urantia.

30:4.12 (341.2) Tidens gång har ingen betydelse för de sovande dödliga; de är helt medvetslösa och minns inte längden av sin vila. Då personligheten igen har sammanfogats vid slutet av en tidsålder, reagerar de som har sovit fem tusen år inte annorlunda än de som har vilat fem dagar. Med undantag för detta dröjsmål genomgår dessa överlevande uppstigningsprogrammet på samma sätt som de som undviker den längre eller kortare dödssömnen.

30:4.13 (341.3) Dessa domperiodsklasser av pilgrimer från världarna används för morontiella gruppaktiviteter i lokaluniversernas arbete. Det finns en stor fördel med att mobilisera sådana enorma grupper; de hålls sålunda tillsammans under långa perioder av effektiv tjänst.

30:4.14 (341.4) 3. Mansoniavärldstuderande. Alla överlevande som vaknar upp i mansoniavärldarna hör till denna klass.

30:4.15 (341.5) Den fysiska kroppen av dödligt kött är inte en del av den nya sammansättningen av den sovande överlevande; den fysiska kroppen har blivit stoft igen. Den förordnade serafen anskaffar den nya kroppen, morontiagestalten, som blir den odödliga själens nya livsuppehållare och som bebos av den återvändande Riktaren. Riktaren är beskyddare av andereproduktionen av den sovande överlevandes sinne. Den förordnade serafen har vård om den överlevande identiteten — den odödliga själen — så långt den har utvecklats. Och när dessa två, Riktaren och serafen, återförenar sina personlighetsansvar, utgör den nya individen återuppståndelsen av den gamla personligheten, överlevnaden av själens evolverande morontiaidentitet. Denna återförening av själ och Riktare kallas med all rätt återuppståndelse, ett sammanfogande på nytt av personlighetens faktorer; men inte ens detta förklarar helt och hållet återuppträdandet av den överlevande personligheten. Fastän ni antagligen aldrig kommer att förstå själva denna oförklarliga händelse kommer ni en gång att erfarenhetsmässigt veta sanningen därav om ni inte avvisar planen för de dödligas överlevnad.

30:4.16 (341.6) Den plan som innebär att till en början kvarhålla de dödliga i sju efter varandra följande skolningsvärldar är närapå universell i Orvonton. I varje lokalsystem om ungefär ett tusen bebodda världar finns det sju mansoniavärldar, vanligen satelliter eller undersatelliter till systemets huvudstad. De utgör mottagningsvärldarna för majoriteten av uppstigande dödliga.

30:4.17 (341.7) Ibland kallas alla utbildningsvärldar som bebos av dödliga ”boningar”, och det var sådana sfärer Jesus avsåg då han sade: ”I min Faders hus finns många boningar.” Härifrån vidare framskrider de uppstigande inom en given grupp av sfärer såsom mansoniavärldarna, individuellt från sfär till sfär och från en fas av livet till en annan, men de avancerar alltid i klassformation från ett stadium av universumstudier till ett annat.

30:4.18 (342.1) 4. Morontiaframskridare. Från mansoniavärldarna uppåt genom systemets, konstellationens och universumets sfärer klassas de dödliga som morontiaframskridare; de färdas genom övergångssfärerna för de dödligas uppstigning. Under sitt framskridande från de lägre till de högre morontiavärldarna tjänar de uppstigande dödliga i många uppgifter i association med sina lärare och i sällskap med sina mera avancerade och äldre bröder.

30:4.19 (342.2) Morontiaframskridandet gäller den fortgående utvecklingen av intellekt, ande och personlighetsform. De överlevande är fortfarande varelser med tre naturer. Genom hela morontiaerfarenheten är de lokaluniversumets skyddslingar. Superuniversumets regim berör dem inte förrän livsskedet som ande börjar.

30:4.20 (342.3) De dödliga får verklig andeidentitet just innan de far från lokaluniversumets högkvarter till mottagningsvärldarna i superuniversumets mindre sektorer. Övergången från det slutliga morontiastadiet till den första eller lägsta andenivån innebär endast en obetydlig förändring. Sinnet, personligheten och karaktären förändras inte av en sådan uppflyttning; endast formen undergår modifiering. Men andeformen är precis lika verklig som morontiakroppen, och den är lika urskiljbar.

30:4.21 (342.4) Innan de far från sitt lokala födelseuniversum till mottagningsvärldarna i superuniversumet, får tidens dödliga ta emot andekonfirmation av Skaparsonen och lokaluniversumets Moderande. Från denna stund framöver är den uppstigande dödligas status för evigt avgjord. Det är inte känt inte att superuniversumets skyddslingar någonsin skulle ha förirrat sig. De uppstigande seraferna flyttas också upp på änglaskalan när de lämnar lokaluniversumet.

30:4.22 (342.5) 5. Superuniversernas skyddslingar. Alla uppstigande som anländer till utbildningsvärldarna i superuniverserna blir Dagarnas Fornas skyddslingar; de har genomlevt morontialivet i lokaluniversumet och är nu auktoriserade andar. Som unga andar börjar de sin uppstigning i superuniversumets system för träning och kultur, vilket sträcker sig från mottagningssfärerna i deras mindre sektor in genom studievärldarna i de tio större sektorerna och vidare till de högre kulturella sfärerna i superuniversumets högkvarter.

30:4.23 (342.6) Det finns tre klasser av andestuderande beroende på om de vistas i den mindre sektorn, de större sektorerna eller superuniversumets högkvartersvärldar för andeframskridande. Liksom de morontiauppstigande studerade och arbetade i lokaluniversumets världar, så fortsätter de andeuppstigande att bemästra nya världar medan de praktiserar att delge andra vad de har tillägnat sig från visdomens erfarenhetsmässiga källor. Men att gå i skola som andevarelse under livsskedet i superuniversumet är mycket annorlunda än vad som någonsin har trängt in i föreställningsvärlden i människans materiella sinne.

30:4.24 (342.7) Innan dessa uppstigande andar lämnar superuniversumet för Havona, tar de samma grundliga kurs i förvaltningen av superuniversumet som de under sin morontiaerfarenhet tog i övervakning av lokaluniversumet. Innan de når fram till Havona är de andedödligas huvudsakliga studieområde, men inte deras enda sysselsättning, att behärska lokaluniversers och superuniversers administration. Orsaken till att all denna erfarenhet ges är inte nu fullt uppenbar, men utan tvivel är denna träning vis och nödvändig med tanke på deras möjliga framtida bestämmelse som medlemmar av Finalitkåren.

30:4.25 (342.8) Superuniversumkursen är inte densamma för alla uppstigande dödliga. De får samma allmänna utbildning, men vissa specialgrupper och -klasser genomgår speciella instruktionskurser och specifika övningskurser.

30:4.26 (343.1) 6. Havonapilgrimerna. När andeutvecklingen är färdig, även om ännu inte fullkomlig, då förbereder sig den överlevande dödlige för det långa flyget till Havona, frihamnen för evolutionära andar. På jorden var du en varelse av kött och blod; under hela tiden i lokaluniversumet var du en morontiavarelse; i superuniversumet var du en evolverande ande; med din ankomst till mottagningsvärldarna i Havona börjar din andliga utbildning verkligen på allvar; ditt slutliga framträdande i Paradiset kommer att ske som en fulländad ande.

30:4.27 (343.2) Resan från superuniversumets högkvarter till mottagningssfärerna i Havona görs alltid ensam. Härefter ges undervisning inte längre i klass eller grupp. Du är färdig med den tekniska och administrativa träningen i tidens och rymdens evolutionära världar. Nu börjar din personliga utbildning, din individuella andliga träning. Från början till slut, överallt i Havona är undervisningen personlig och trefaldig till sin natur: intellektuell, andlig och erfarenhetsmässig.

30:4.28 (343.3) Den första handlingen under ditt livsskede i Havona blir att känna igen och avtacka din transportsekonaf för den långa och trygga resan. Därefter blir du presenterad för de varelser som stödjer dina första aktiviteter i Havona. Därefter går du och registrerar din ankomst och förbereder ditt tacksägelse- och hyllningsbudskap för avsändning till Skaparsonen i ditt lokaluniversum, den Universumfader som gjorde ditt livsskede som son möjligt. Därmed är formaliteterna vid ankomsten till Havona avslutade; varefter du ges en lång ledighet för fria observationer, och detta ger dig möjlighet att söka upp dina vänner, kamrater och medarbetare från den långa uppstigningserfarenheten. Du kan också granska informationsutsändningarna för att få reda på vem av dina medpilgrimer som har avrest till Havona sedan du lämnade Uversa.

30:4.29 (343.4) Uppgiften om din ankomst till mottagningsvärldarna i Havona meddelas vederbörligen till högkvarteret i ditt lokaluniversum och förmedlas personligen till din serafiska väktare, var denna seraf än råkar befinna sig.

30:4.30 (343.5) De uppstigna dödliga har fått en grundlig utbildning i allt som gäller de evolutionära världarna i rymden; nu börjar de sin långa och givande kontakt med fulländningens skapade sfärer. Vilken förberedelse för något framtida arbete erbjuder inte denna kombinerade, unika och märkvärdiga erfarenhet! Men jag kan inte berätta för er om Havona; ni måste se dessa världar för att uppskatta deras härlighet eller förstå deras storslagenhet.

30:4.31 (343.6) 7. De som har anlänt till Paradiset. Vid ankomsten till Paradiset med boenderätt påbörjar du den progressiva kursen i gudomlighet och absonithet. Det att du bor i Paradiset anger att du har funnit Gud och att du skall upptas i de Dödligas Finalitkår. Av alla skapade varelser i storuniversum upptas endast de som är Faderfusionerade i de Dödligas Finalitkår. Endast sådana individer avlägger finaliteden. Andra varelser av paradisfulländning eller -uppnåelse kan temporärt knytas till denna finalitkår, men de är inte för evigt förordnade till det okända och ouppenbarade uppdraget som denna ackumulerande skara av evolutionära och fulländade veteraner från tid och rymd står inför.

30:4.32 (343.7) De som anländer till Paradiset ges en period av frihet, varefter de börjar sin association med de sju grupperna av första gradens supernafer. De kallas graduerade från Paradiset när de har avslutat sin kurs med gudsdyrkarledarna och därefter, som finaliter, bestäms till observations- och samarbetstjänst allt ut till den vidsträckta skapelsens ände. Tills vidare ser det inte ut att finnas någon specifik eller bestämd uppgift för de Dödligas Finalitkår, fastän de tjänar i många bemärkelser i världar som har stabiliserats i ljus och liv.

30:4.33 (344.1) Även om det inte funnes någon framtida eller ouppenbarad bestämmelse för de Dödligas Finalitkår skulle dessa uppstigna varelsers nuvarande uppdrag vara alltigenom tillräckligt och ärorikt. Deras nuvarande bestämmelse rättfärdigar helt den universella planen för evolutionärt uppstigande. Men de framtida tidsåldrarna med sin evolution av yttre rymdens sfärer kommer otvivelaktigt att ytterligare utveckla och med större fullödighet gudomligt belysa visdomen och den kärleksfulla godheten hos Gudarna vid verkställandet av deras gudomliga plan för människornas överlevnad och de dödligas uppstigande.

30:4.34 (344.2) Denna berättelse presenterar, tillsammans med det som har uppenbarats för er och det som ni kan tillägna er i samband med undervisningen om er egen värld, en översikt av en uppstigande dödligs levnadsbana. Berättelsen varierar avsevärt i olika superuniverser, men denna skildring erbjuder en glimt av den genomsnittliga planen för de dödligas framskridande så som den fungerar i lokaluniversumet Nebadon och i det sjunde segmentet av storuniversum, superuniversumet Orvonton.

30:4.35 (344.3) [Avfattat under beskydd av en Mäktig Budbärare från Uversa.]