Читать книгу Mosaiker - Olika Författare - Страница 11

Innehållsförteckning

Din faders fröjd, din moders hopp,

Och hemmets sol och frid,

Så frisk som vårens första knopp,

Som strålen ljuf och blid,

Som rosen älsklig, skön och täck,

Som daggtår'n ren och skär,

Så yr som skogens muntra bäck,

Bland oss du sväfvar här.

En vänlig sjö i spegelglans,

En fjärils ystra språng,

En liten elfvas lätta dans,

Om kärlek, fröjd och sång,

En dröm om Edens vårar blott,

En sky, som solglänst ler,

Så är ditt lif. – O sköna lott!

Hvad kan du hoppas mer.

Du känner ej de djupa qval,

Som störa nattens blund,

Ej lidelsernas vilda tal

Och ej den bittra stund,

Då hjertat såradt, mattadt, kallt,

Förtvifladt sjunker ner

Och söker fly sig sjelf och allt

Och ingen räddning ser.

Ack, skall jag se dig än en dag

I lifvet jägtad, trött,

Med kalla, slappa, bittra drag,

Försliten och förnött,

Så qvalet mist sin udd, och fröjd

Ej mera fröjda kan.

Ack, stackars barn! Så hopplöst böjd

Jag mången, mången fann.

Dock nej! – Allt älskligt, skönt och godt

Djupt i ditt hjertas grund

Skall vecklas ut och vexa blott

För hvarje bitter stund,

Och skön, som i din ungdoms vår,

Du stå vid slutadt lopp

Med segerkrans kring gråa hår

Af kärlek, tro och hopp.

Theodor Lindh.