Читать книгу Mosaiker - Olika Författare - Страница 13

Innehållsförteckning

Jag blir förvirrad, döf, – mitt stackars öra

Så villigt lyss ändå, – vill mera höra

Utaf det ordsvall, som din fagra mund

Kringbrusar mig på dygnet hvarje stund.

Blir du ej trött att ständigt qvittra så?

Jag blir ej trött att ständigt höra på!

Och hvad är det du sladdrar, ljufva flicka,

Om stjernorna hur' klara ned de blicka,

Om dina blommor och om daggens tår,

Om allt hvad oskuld tänka, drömma får,

Om dina visor, dina dufvor, lam,

Om runorna i björkens hvita stam,

Om näckens ros på insjöns blåa bölja,

Om glada bilder, som ditt hjerta följa;

Men tyst, – en liten fråga jag dig gör,

Sen lika villigt jag dig åter hör:

– Säg hur' din snabba tunga kunnat få,

Ett rum inom de purpurläppar små?

e ***