Читать книгу Mosaiker - Olika Författare - Страница 7

Innehållsförteckning

I doftande skogens sköte,

Vid vårliga vindars smek,

Små elfvorna stämma möte

Och jubla i yster lek.

Der blickar ifrån sin stängel

En blomma ur jordens grus,

Så ren som en himlens engel,

Så vacker som dagens ljus.

Der höres en fågel sjunga

Och prisa all kärleks Gud,

Så ljufligt att ingen tunga

Har härma förmått hans ljud.

Nu höstliga skurar strömma,

Förbi äro glans och doft,

Och gulnade löfven gömma

Den vissnade blommans stoft.

Och tystnat har visan redan

Om kärlekens fröjd och makt,

Och stormen har rasat sedan

Och härjat och ödelagt.

Men troget mitt hjerta gömmer

Den bild det famnat engång

Och än ibland isar drömmer

Om blommor och fågelsång.

Fr. Berndtson.