Читать книгу Borta - Блейк Пирс - Страница 8

Mannen höll ett kort men diskret avstånd från kvinnan och sneglade bara lite i hennes riktning. Han la några varor i sin varukorg så att han skulle se ut som en vilken annan kund som helst. Han gratulerade sig själv över hur osynlig han kunde göra sig själv. Ingen kunde gissa sig till vem han verkligen var, eller vad han kunde göra.

Men han hade aldrig varit den typ av man som drog uppmärksamhet till sig. Som barn hade han nästan varit osynlig på riktigt. Nu kunde han äntligen använda sin egen harmlöshet till sin egen fördel.

För bara några minuter sedan hade han stått bredvid henne, knappt mer än två meter bort. Upptagen med att välja schampo hade hon inte märkt honom alls.

Han visste däremot en hel del om henne. Han visste att hennes namn var Cindy, att hennes man ägde ett konstgalleri, att hon arbetade på en öppen vårdcentral. Idag var en av hennes lediga dagar. Just nu pratade hon med någon på sin telefon – hennes syster lät det som. Hon skrattade åt något som personen sa. Han brann röd av ilska och undrade om hon skrattade åt honom, precis som alla tjejer brukade göra. Hans raseri ökade.

Cindy hade shorts, ett linne och dyra löparskor. Han hade sett henne jogga från sin bil, och han väntade tills det att hon hade slutat springa, varefter han följde efter henne in i affären. Han kunde hennes rutin för en ledig dag som den här. Hon skulle ta varorna hem och lägga undan dem, ta en dusch och sedan köra för att träffa sin man för lunch.

Hennes snygga figur berodde mycket på motion. Hon var inte mer än trettio år gammal, men huden runt hennes lår hängde lite. Hon hade förmodligen förlorat mycket vikt vid ett eller annat tillfälle, kanske ganska nyligen. Hon var utan tvekan stolt över det.

Plötsligt gick kvinnan mot närmaste kassa. Mannen blev överraskad. Hon hade slutat handla tidigare än vanligt. Han rusade för att hamna i kö bakom henne och knuffade nästan en annan kund åt sidan för att lyckas. Han skällde tyst ut sig själv för det.

När kassören skannade kvinnans varor höjde han sig och stod extremt nära henne – nära nog att känna doften från hennes kropp, svettig och skarp efter den intensiva joggingturen. Det var en lukt som han förväntade sig att bli mycket, mycket bättre bekant med, väldigt snart. Men lukten skulle då blandas med ännu en lukt – en lukt som fascinerade honom på grund av dess underlighet och mystik.

Lukten av smärta och rädsla.

För ett ögonblick kände han sig upprymd, även glatt yr, ivrig av förväntan.

Efter att ha betalat för sina matvaror drog kvinnan ut sin vagn genom de automatiska glasdörrarna och ut på parkeringsplatsen.

Han betalade lugnt sina egna varor. Han behövde inte följa henne hem, det gjorde inget om han tappade henne ur sikte. Han hade redan varit där – varit inne i hennes hus. Han hade till och med rört vid hennes kläder.

Inte länge nu, tänkte han. Inte länge alls.

*

När Cindy MacKinnon klev in i sin bil satt hon där en stund och kände sig skakad och visste inte varför. Hon kom ihåg den konstiga känslan hon just hade haft i affären. Det var en otrevlig, irrationell känsla av att hon var övervakad. Men det var mer än det. Det tog henne en stund att sätta fingret på det.

Till slut insåg hon att det var en känsla av att någon hade menat henne illa.

Hon ryste djupt. Under de senaste dagarna hade den känslan kommit och gått. Hon ignorerade sina tankar, säker på att de var helt grundlösa.

Hon skakade på huvudet och gjorde sig av med de kvarvarande obehagskänslorna. När hon startade bilen så tvingade hon sig själv att tänka på annat, och hon log vid tanken på telefonsamtalet med sin syster, Becky. Senare i eftermiddag skulle Cindy hjälpa henne att ordna en stor födelsedagsfest för hennes treåriga dotter, med tårta och ballonger och allting.

Det skulle bli en perfekt dag, tänkte hon.