Читать книгу Kismet Bay - Dawn Brower - Страница 6

December i Kismet Bay …

Ett lätt snöfall dalade sakta från himlen. När snön landade på marken la den sig inte, utan förvandlades till ett vått lager med sörja på trottoaren. Holly Strange stirrade ut genom fönstret med avsmak. Julen var den tid under året som hon tyckte bäst om, och den årliga Chokladrundan var favorithändelsen. Alla företag längs Main Street deltog. Hon ägde Serendipity Lane tillsammans med sin storasyster Ivy. Holly hade en tvåäggstvilling, Sage, men hon kom sällan till Kismet Bay. Allt i butiken var omsorgsfullt utvalt hantverk. De höll även kurser i slöjd och måleri – senare i veckan fanns en inplanerad kvällskurs i hur man bygger ett växtterrarium. Det var kanske lite underligt såhär mitt i vintern, men människor behövde växter i sina liv för att skapa balans och sprida skönhet. Serendipity Lane specialiserade sig på saker som fick människor att känna sig bra – till kropp, sinne och själ.

Chokladrundan gav lokalinvånarna ett tillfälle att få se nyheterna i butiken, och evenemanget lockade turister. Det var en av de bästa försäljningsdagarna på hela året … så länge inte vädret ställde till det. Tomteparaden skulle snart börja, och direkt därefter satte Chokladrundan igång. Holly hade redan börjat laga den varma chokladen efter sitt hemliga recept. I år fanns även en tävling: besökarna röstade på sin favoritchoklad och vinnaren skulle bli nästa års officiella leverantör av varm choklad till Jultomtens hus. Det hade inneburit pengar som Serendipity Lane hade behövt för sina utbyggnadsplaner.

”Sluta stirra ut genom fönstret! Vädret blir inte bättre av det”, sa Ivy. Hon satt vid disken och arrangerade handgjorda tvål-cupcakes. Ivy hade gjort dem tidigare i veckan, och de hade äntligen stelnat tillräckligt för att kunna hamna på hyllan. De såg ut som röda jordgubbskakor med vit cream cheese-frosting ovanpå. Ivy hade till och med strött rött tvålströssel ovanpå. De små skapelserna var så välgjorda och realistiska att de fick vara försiktiga när små barn kom in i butiken. En gång, under premiäröppningen, hade en liten kille stoppat in en i munnen. De smakade inte lika gott som de såg ut att göra …

Holly blängde på sin syster, men Ivy var för upptagen för att lägga märke till det. Hon suckade. ”Det måste vara perfekt.” Hon vände sig bort och tittade ut genom rutan igen. Snart skulle Chokladrundan starta. Paraden var förmodligen redan slut. Hon tittade nedåt gatan så långt hon kunde. Människor började redan hitta in i de många butikerna. Ett par stannade utanför Grape Flavors Winery och beundrade skyltningen. Vinbutiken ägdes av Hollys kusiner Leilia och Caprecia Strange. Där fanns ett stort utbud av lokala viner, däribland några från kusinernas egen vingård.

Hon vände sig mot Ivy. ”Tror du det kommer många kunder?”

Ivy placerade ut de sista tvål-cupcakesen. ”Det kommer lika många, om inte fler, som det gör varje år. Sluta oroa dig.”

”Jag kan inte hjälpa det”, svarade hon. ”Jag oroar mig för allt.”

Vyn utanför hennes butik lockade henne på nytt. Det var jätteviktigt att allt fungerade. Holly måste bevisa för sin syster att hon var duktig och att Ivy inte hade gjort ett misstag när hon fick bli delägare i Serendipity Lane. Holly hade aldrig gått på college, utan istället stannat kvar i Kismet Bay för att hjälpa hennes syster att öppna butiken. De hade fått ett arv från sin mormor och butiken lät som en bra idé. Hollys tvillingsyster, Sage, hade flyttat iväg och startat ett företag som organiserade evenemang. Hon hade velat lämna Kismet Bay så fort som möjligt, och än så länge hade Fortune’s Fortitude varit en framgång. Sage hade fått jobba med flera kändisbröllop och ett femtioårskalas. Om det fortsatte lika bra skulle Sage snart kunna expandera och anställa mer personal.

”Jag kilar över till Witch’s Brew och köper en kaffe.” Holly tog ner sin kappa från en krok i närheten. ”Vill du ha något?”

”Vänta.” Ivy gick runt butiksdisken, böjde sig ner och tog fram ett paket som hon räckte över. ”Ge det här till Esmeralda. Det är hennes present till Tristan.”

Esmeralda och Tristan ägde Witch’s Brew Coffee Shop. Esmeralda var en annan kusin. Kismet Bay svämmade nästan över av medlemmar i Strange-familjen. Deras förfader Thomas Strange var den första borgmästaren och han hade varit med och grundat Kismet Bay. Sedan dess hade de varit med och styrt staden genom alla tider. Hennes far, Adam Strange, var borgmästare. Hans tvillingbror Bowen var polischef, och hennes farbror Sebastian – den äldste av Strange-bröderna – var åklagare.

”Vad är det för något?” Holly tyckte inte om att inte veta saker.

Ivy himlade med ögonen. ”Om hon ger honom det när du är där så får du se. Varför bryr du dig? Det är inte till dig.”

Hon ryckte på axlarna. ”Jag ville bara veta.” Holly tog paketet under armen. ”Ville du ha en kaffe, eller?”

”Nej.” Ivy skakade på huvudet. ”Men du får gärna gå förbi Blooms of Destiny på tillbakavägen. Amadea och Ophelia borde ha fått julstjärnorna jag beställde. Jag vill ha dem i vårt skyltfönster.”

Hon rynkade på nästan. Hon delade inte sina kusiners passion för blommor. De visste allt om alla typer av växter. I och för sig var det ibland bra att de hade koll på massa olika örter. Alla i staden trodde att Strange-familjen hade beskydd av något magiskt. Det trodde inte Holly, särskilt inte när det kom till kärlek. Alla hade haft otur när det kom till det. Enligt legenden skulle de möta kärleken när de minst anade det, och ibland fanns den mitt framför ögonen. Struntprat. Kärlek uppstod inte ur tomma intet. Det hade hon aldrig någonsin trott på.

”Ok, då”, sa Holly. ”Jag är strax tillbaka.”

”Det vet jag inte riktigt om jag tror på.” Ivy skrattade till.

Holly räckte ut tungan och lämnade butiken. Kanske skulle hon ta god tid på sig ändå …