Читать книгу Urantiaboken - Urantia Foundation - Страница 125

11:9.1 (126.6) Paradiset är unikt däri att det är det primära ursprungets värld och bestämmelsens slutliga mål för alla andepersonligheter. Fastän det är sant att inte alla av de lägre andevarelserna i lokaluniverserna är omedelbart bestämda för Paradiset förblir Paradiset dock målet för alla övermateriella personligheters längtan.

11:9.2 (126.7) Paradiset är infinitetens geografiska centrum; det är inte en del av den universella skapelsen, inte ens en egentlig del av det eviga Havona-universumet. Vi talar vanligen om den centrala Ön som om den hörde till det gudomliga universumet, men det gör den i själva verket inte. Paradiset är en evig och exklusiv existens.

11:9.3 (127.1) I den förgångna evigheten när den Universelle Fadern uttryckte sitt andejag som en infinit personlighet i den Evige Sonens varelse, uppenbarade han samtidigt infinitetspotentialen i sitt icke-personliga jag som Paradiset. Det icke-personliga och icke-andliga Paradiset förefaller att ha varit den oundvikliga följden av Faderns vilja och handling som gjorde den Ursprunglige Sonen evig. Sålunda projicerade Fadern verkligheten i två aktuala faser: den personliga, och den icke-personliga; den andliga och den icke-andliga. Spänningen mellan dem gav inför Faderns och Sonens vilja till handling upphov till Samverkaren och centraluniversumet av materiella världar och andliga varelser.

11:9.4 (127.2) När verkligheten differentieras i det personliga och det icke-personliga (den Evige Sonen och Paradiset) är det knappast riktigt att kalla det som är icke-personligt för ”Gudom”, såvida man inte anger någon närmare bestämning. Energin och de materiella följderna av Gudomens handlande kunde knappast kallas Gudom. Gudomen kan förorsaka mycket som inte är Gudom, och Paradiset är inte Gudom; inte heller är det medvetet, så som den dödliga människan någonsin skulle kunna förstå denna term.

11:9.5 (127.3) Paradiset är inte upphovet till någon varelse eller något levande väsen; det är inte en skapare. Personlighet och förhållanden mellan sinne och ande är överförbara, men inte mönster. Mönstren är aldrig återspeglingar; de är duplikat — reproduktioner. Paradiset är mönstrens absolut; Havona är ett uttryck i aktualheten för dessa potentialer.

11:9.6 (127.4) Guds residens är centralt och evigt, lysande och idealiskt. Hans hem är det sköna mönstret för alla högkvartersvärldar i universum; och centraluniversumet som direkt omger hans boning är mönstret för alla universer i deras ideal, organisation och slutliga bestämmelse.

11:9.7 (127.5) Paradiset är det universella högkvarteret för alla personlighetsaktiviteter och ursprungscentret för alla kraft-rymd- och energimanifestationer. Allting som har funnits, nu finns eller ännu skall finnas, har kommit, kommer nu eller skall komma fram från detta centrala residens för de eviga Gudarna. Paradiset är centret för all skapelse, ursprunget för all energi och platsen för det primära upphovet till alla personligheter.

11:9.8 (127.6) När allt kommer omkring är det viktigaste när det gäller Paradiset för de dödliga det faktum att denna den Universelle Faderns perfekta boning är den verkliga och avlägsna bestämmelsen för de odödliga själarna i Guds dödliga och materiella Söner, de uppstigande skapade varelserna i de evolutionära världarna i tid och rymd. Varje dödlig som känner Gud och som har omfattat livsuppgiften att göra Faderns vilja har redan påbörjat den långa, långa paradisfärden av strävan efter gudomlighet och uppnåelse av fulländning. Och när en sådan från djuren härstammande varelse står, så som otaliga nu står, inför Gudarna i Paradiset efter att ha stigit upp från de ringa sfärerna i rymden, så representerar en sådan bragd realiteten av en andlig förvandling som närmar sig suprematetens gränser.

11:9.9 (127.7) [Framfört av en Visdomens Fulländare, bemyndigad för uppgiften av Dagarnas Forna i Uversa]