Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 28

Så har jag tänkt, jag äfven någon gång,

Men hvad jag känt, den tanken hädanjagat.

Förhatlig är mig flärden in i döden,

Och folkets gunst, liksom all annan ynnest,

Begär till offer främst ens menskovärde.

Men denna kärlek, som i öppen famn

Mitt hela väsende bar hän till dig,

Gaf rymdens fria luft åt andens vingar,

Och böjde kraften ej, men höll den upprätt.

Nu är det slut. Ett lif förutan kärlek

Ar lik en dag förutan dagens ljus;

Och om det rör sig än, det rörs likt hjulet,

Som tungt från branten rullar ned mot djupen.

Jag vaknat från min lefnads sista dröm, —

Att jag ett enda hjerta kunde vinna. —

Uppvaknandet är hjertats dödssömn lik.