Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 30

Din hand är ej blott hand, men äfven tecken,

Att lifvets hopp sitt afsked taga bör.

Väl ligga banden lösta; men de lossat,

Som banden brista mellan själ och kropp.

Han räcker Mathilda handen och vill aflägsna sig.

MATHILDA går, och vändande sig om vid dörrn, säger hon vemodigt.

God natt! God natt!

Hon försvinner.