Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 39

Nåväl, hvad är det mer! Den, som har lefvat

För hämnden blott, den har ock lefvat nog,

Om hämndens första stund hans sista blifver.

Hur sällt ej vore detta snabba slut

Emot evinnerliga år, på hvilka

En veklig ångers lumpna matkar frossa

Förutan kraft att lifvets nötta tråd

Afslita tvärt. — I qväll en gäst jag väntar.

Ja, tvänne, hvilka tjena som exempel

På hvad ett sådant lif kan vara värdt.