Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 88

När denna väg ej ljusnar för min själ,

Höljs den af dödens skuggor. Se'n mitt hjerta

Af dubbel kärlek fyllts, du älskas dubbelt. — —

Men hjertat längtar efter morgonluften

Som seglet efter vindens andetag.

Jag måste ut i skogens friska vildhet,

Som ljuft af vårens första kärlek rörs.

Farväl! Håll af mig, som jag älskar dig.

Hon skyndar ut.

HEXAN, följande henne till utgången.

Hur än din tanke svärma må kring rymden,

Låt ej din fot förledas, att den följa.

MATHILDA, vändande tillbaka.

Till hemmet vänds ju tankens kretsgång heldst,

Som dufvans vinge vände hem till arken.

Hon går.