Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 91

Se'n solen bjuder sig till gäst här inne,

Är denna vildmark ej mer hem för mig.

Det var ej ljusets makter här jag sökte.

Ej deras spår förbrände denna mark,

Så att ett gräs derur väl aldrig skjuter.

Men hvad bekymra mig väl markens blomster

Och frukt? Ej der jag mina skördar skär.

De mogna vid en annan eld, än dagens,

Och andra liar meja dem, än tärnans,

Som drömmer om att bygga eget bo.

Han blir varse Stenbock, som ur skogen går emot honom.

Men hvem är denne gäst, som, fast med solen

Han har gemensamt intet, dock förhatlig

Än mer, stör detta ställes afgrundshelgd?