Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 90

Scenen förvandlas till en vild trakt af den närbelägna skogen.

Krasinsky. Stenbock.

En gestalt à la Sarmiel stryker, bortvänd, öfver scenen: hunnen till dennes gräns, vänder han sig om och vinkar med handen åt Krasinsky. Denne gör ett steg framåt för att följa gestalten, men hejdar sig med beslutsamhet. Sedan lutar sig Krasinsky mot en nedbränd kullfallen fura, och stirrar med geväret i handen på marken, men slår plötsligt upp ögat, då en solstråle fallit på hans vapen.