Читать книгу Himlauret eller det profetiska ordet - Fredrik Franson - Страница 3

Innehållsförteckning

Då jag för ett par tiotal år sedan reste omkring med frälsningens evangelium i Schweitz, hände sig en påskmorgon, att jag ej hade något möte utsatt, hvarför jag begaf mig till en af de reformerta statskyrkorna att höra predikan, som ju handlade om Kristi uppståndelse. Jag var icke så särskildt intresserad uti hvad jag hörde, hufvudsakligast på grund af att jag ej visste, huruvida mannen, som talade, menade Kristi verkliga uppståndelse, eller om han endast trodde på de idéers, de sanningars och den karakters uppståndelse uti menskligheten, som Kristus predikade och var i besittning af. Detta sätt att tolka Kristi uppståndelse och andra kristliga sanningar är ej ovanligt hvarken i Schweitz eller Tyskland bland de rationalistiske presterna.

Mina tankar lupo sålunda snart i en annan rigtning. Jag begynte fundera på, om någon öfverensstämmelse kunde förefinnas emellan den tid, Kristus tillbragte på korset och i grafven till uppståndelsen, och Kristi församlings lidande och uppståndelse; detta då enligt 2 Petr. 3:8, der vi läsa, att en dag är för Herren som tusen år för oss. Min första tanke blef, att detta ju ej vore möjligt, då ju Kristus låg i jorden tre dagar och tre nätter. Men vid närmare eftertanke blef det snart klart, att ehuru Jesus låg under en del af alla de tre dygnen, i grafven—hvadan sålunda uttrycket enligt judiskt föreställningssätt var berättigadt—var det dock i verkligheten ej fullt två dygn från kl. 3 fredagseftermiddagen, då han nedtogs från korset, till söndagsmorgonen. På första dygnet låg han blott tre timmar, från kl. 3 till 6 e.m., då dygnet enligt judisk beräkning slutade, och på tredje dygnet låg han endast från kl. 6 lördags afton till tidigt påföljande morgon. När jag kom hem, begynte jag att räkna: Om en dag är = 1,000 år, så är en timme (1/24 dels dygn) = 41-2/3 år, och sålunda utgöra de sex timmarne, Jesus tillbragte på Golgata, från kl. 9 f.m. ("tredje timmen," Mark. 15:25) till kl. 3 e.m. ("nionde timmen," v. 34), jemt 250 år (41-2/3 x 6.) Huru förvånad blef jag ej att finna, att detta öfverensstämde precis med den förföljelsetid af jemt 250 år, som öfvergick Guds församling från år 63, då aposteln Jakob blef dödad med svärd, till år 313, då kejsar Konstantin antog kristendomen och (alldeles som fordom Josef af Arimatia gjorde med Kristus) nedtog den korsfästade församlingen från korset, sedan den varit der 1/4 årtusende, liksom Kristus hade varit på sitt kors 1/4 dygn. Nu blef jag högst intresserad att finna ut, huru långt vi såsom Kristi kropp hafva "uppfyllt det, som fattas i Kristi lidande," Kol. 1:24, eller huru långt vi hafva följt vår frälsare mot uppståndelsen, enligt samma beräkning, eller med andra ord, huru nära vi äro vår påskmorgon.

De 63 åren innan Jakob blef dödad (= 1-1/2 timme) och innan församlingens svåraste lidanden begynte, fingo motsvara den bespottelse, hudflängning och törnekröning, som Jesus led, innan han blef korsfäst, och jag fann så, att församlingen, Kristi kropp, hade följt sitt hufvud tills efter kl. 1/2 5 påskmorgonen. För att nu taga detta år, 1897, till ändpunkt vid beräkningen, se vi, att från år 313 till 1897 är 1584 år, hvilken tid, omsatt i himmelska timmar, utgör just omkring 38, och att sålunda det himmelska uret visar kl. 5 påskmorgonen.

När uppstod Jesus?

Matteus säger "i gryningen," Markus "mycket bittida, då solen gick upp," Lukas "mycket bittida" och Johannes "tidigt på morgonen." Det synes sålunda, som om vår uppståndelse ej borde vara så långt borta!

Uti Os. 5:15 säger Herren om Israel: "Jag skall gå tillbaka till mitt rum, till dess de erkänna sin skuld och söka mitt ansigte," och förutsäger, att de skola vända sig till Herren med den förvissningen: "Han skall göra oss lefvande efter två dagar; på tredje dagen skall han resa oss upp, att vi må lefva inför hans ansigte." Himlauret för Israel har på sätt och vis stått, alltsedan de korsfäste sin konung. Det stannade vid den 69:de årsveckans slut (hvarom mera längre fram), men judarne begynna nu förstå, att uret under tiden har gått för hedningarne och för Guds församling. Snart är församlingens tid slut, hon upptages, och Herren skall ånyo "låta Israel lefva för hans ansigte."

Må Herren nu välsigna denna boks läsare, och må himlauret—det profetiska ordet,—blifva dem alltmera kärt, ju närmare det lider mot änden. Med denna önskan utsändes denna bok, som jag på mångas uppmaning ändtligen fått tid att skrifva. Den vill vara ett pekfinger på bibelns säkra ur—dock ej på några minut- eller sekundvisare, ty sådana har himlauret inga—utan på dess timvisare. "Dag och timme" är oss ej uppenbaradt, men vi kunna och böra veta den ungefärliga tiden, eller när han är "nära för dörren," jemte så mycket som möjligt af allt det härliga, som denna tilldragelse bär i sitt sköte.

Skulle pekfingret för någon vara svårt att följa, hjelper en half timmes bön betydligt. Gnugga endast sömnen ur ögonen, tänd på lampan, se noga på uret, d.v.s. stå upp och understryk hvarje ställe, som anföres, i din egen bibel, och du får snart både förstånd angående himlauret och insigt om att—det är tid att stiga upp!

Stockholm, Sverige, i Nov. 1897.

F. Franson.