Читать книгу Michaël Choræi Samlade skaldestycken - Michaël Choraeus - Страница 5

Innehållsförteckning

Striden var så olik. Himlen vann

Stark som Theseus, vänskapen, som han, Hämtar älsklingen förgäfves åter Ur den tysta långa nattens famn; Fåfängt, spanande hans kära hamn, Klappar hon på dödens port och gråter.

O! hvi blef ett nyttigt lif så kort!

Med hvar ädel dödlig, som går bort,

Flyttar sig en stjerna från hans bygder,

Bryts en dam mot tidernas förderf,

Släcks ett hopp för mensklighetens värf,

Undanrycks ett stöd från unga dygder.

Religionens lärare, hur väl

Gick du vägen rakt till hörarnas själ,

Utan irrsteg kring en molnklädd mening!

Himlens sanning och förnuftets röst,

Öfver dina läppar, från ditt bröst,

fällde fram med känslan i förening.

Och din milda lyra, hur hon böd

Andakt och beundran! Hur hon ljöd

Skaparns, hjeltarnes och dygdens ära!

Tidigt dogo tonerne hon gaf,

Och, vid blicken på din egen graf,

Kanske såg du henne ej så nära.

Sällheten du stegvis skulle nå

Och, lik vandrarn uppför berget, gå

Genom dess afsättningar till spetsen;

Först bland oss du skulle lycklig bli,

Vinna än en grad hos din Sofi, Och den högsta uti englakretsen.

Du är borta, — jag på stranden står;

Äfven jag skall helga dig en tår,

Äfven jag min röst i chören blanda.

Så, när Guds Profet försvann i skyn,

Stod Elisa qvar med häpen syn, Bedjande om hälften af hans anda.