Читать книгу Michaël Choræi Samlade skaldestycken - Michaël Choraeus - Страница 6

Innehållsförteckning

Multis ille bonis flebilis occidit.

Horat.

Träffad af en Nordisk sommarflägt,

En Hesperisk blomma tidigt faller;

Och behagens ljusa morgondrägt,

Multnar innom griftens mulna galler.

Jordens drömda sällhet, snillets pris,

Friden, hemguden och framtidshoppet —

O! de flydde — O! så flyr den is,

Som en vårflod våldsamt drar i loppet.

O! de flydde. Ja, på tidens sand

Bygg din lycka, grunda dina öden;

Vinka glädjen: — till ett annat land

Vinkar dig, vid glimt af lian, döden;

Obeveklig med sin jernhand slår

Herjaren palats och tjell till jorden,

Snillets son minuter andas får,

När den tanklöse är grånad vorden.

Fåfäng klagan! Fader! oss förlåt

Hjertats suck och saknans qvalda stämma,

Lär i sorgens stund oss le deråt,

Mildra känslan, och dess uttryck hämma.

Lär oss gissa till en högre lag

Och ett sammanhang af bättre öden;

Lär oss tro, att lifvets sista dag

Är ej den, vi falle ros för döden;

Att det nyttiga vi tänkt och gjort

Ej med oss i griftens moln försvinner:

Att det godas minne, ljust och stort,

Öks, likt bäcken som i hafvet rinner;

Att förtjensten, olönt eller lönt,

Ej med timmans skiften slutar banan:

Att allt ädelt, gagnande och skönt

Opp till evigheten medför vanan;

Att den tolk, som dygdens budord gaf,

Rena, vigtiga och tröstligt ljufva,

Icke stängdes i en ödslig graf,

Men flög opp med en symbolisk dufva;

Att de Hymner, en Davidisk Bard

Ärnade till stöd åt Religionen,

Skola, med en röst, på jorden spard,

Heligt ljuda invid Gudathronen;

Att den suck, som genom öknen flyr

Från en Makas hjerta, obesvarad,

Hörs af Den, som tingens öden styr,

Och bland Himlens minnen blir bevarad;

Att de spädas vårdare och far

Skyddar arfvingen af namnets heder,

Och på jorden än en engel har,

Som, lik Fant, den faderlöse leder.

Att om vänskapen med eldad bön

Icke vann den älskades förskoning,

Har hon dock af minnets frid en lön,

Och i hoppets rymder en försoning.

Hvila, stoft! i jordens modersfamn,

Tag Odödlighet! ditt lån tillbaka.

Vårda, Tacksamhet! Apostelns namn.

Stanna, Vänskap! att vid urnan vaka.

Och du yngling! nya dagars hopp

För det land, som gaf dig hem och daning!

Glöm ej, under mannaårens lopp,

Lärarns efterdömen och förmaning.

Om du, tidigt bildad för ditt kall,

Blir, som Erhnsvärd, länders skydd och ära, Äfven du en dag berömmas skall, Och din hugkomst skaldens val begära.

Och om då, som nu, en ovan röst

Bär den armes skärf till offergärden,

Skall hans uppsåt ge ditt sinne tröst,

När det saknar snillets högre värden,