Читать книгу Svensk diktning - Olika Författare - Страница 22

Innehållsförteckning

Karl Snoilsky [The Snoilsky family of Hungarian nobility was naturalized in Sweden as early as 1651.] föddes i Stockholm 1841. Efter avslutade studier inträdde han som tjänsteman i utrikesdepartementet, där han vann snabb befordran. År 1879 tog han avsked, lämnade Sverige och bosatte sig för en lång tid i utlandet. Först 1890 återvände han till fäderneslandet, sedan han utnämnts till överbibliotekarie vid kungliga biblioteket i Stockholm, vilken tjänst han innehade till sin död 1903.

I Snoilskys skaldeutveckling kunna tre perioder särskiljas. Under den första, som inföll på 1860-talet, kännetecknas hans diktning av "jublande livsglädje, optimistisk frihetsentusiasm, parad med varm medkänsla för underkuvade och förtryckta folk, och en skönhetsträngtande kärlek till söderns natur och folkliv".

1870-talet visar honom betydligt förändrad. Den hänförda livsberusningen har efterträtts av ett smått hånfullt betraktande på avstånd av livet, liksom av en som dragit sig tillbaka och ser på från sidan. Och det är företrädesvis i sonettens kyliga, konstnärligt avslipade form han kläder sina tankar.

När han efter ett tiotal års tystnad åter låter sin lyra klinga, är denna stämning av bitterhet och köld borta. Rikare och varmare ljuda tonerna, på samma gång hans dikt röjer en mognare, mera fördjupad livserfarenhet. Det aristokratiska draget hos honom torde vara det starkaste, och i sammanhang härmed står den reservation, den ovilja mot att ge sig hän, som präglar hans lynne. Men på samma gång har han förstående lyssnat till tidens röster och därigenom demokratiserats; hans frihetskärlek har smultit samman med en vek, fin, miskundsam medkänsla med de små och förtryckta.—En särskild rangplats inom Snoilskys produktion intaga hans ypperliga fosterländska dikter: Svenska bilder.

Som språkkonstnär står Snoilsky ofantligt högt. Kanske ingen av Sverges skalder har ett så elegant utförande, en så konstnärligt säkert utarbetad form som han.