Читать книгу Svensk diktning - Olika Författare - Страница 21

Innehållsförteckning

Tyst är lunden, och sjön, som kysst strandens somnade ros, är tyst. Aftonskimret, som milt besken tempelkullen, har bleknat ren stilla, drömmande stilla. 5

Tysta stjärnor ur havet gå, stilla palmernas kronor stå, sen därunder i myrtenskog vinden suckade nyss och dog stilla, drömmande stilla. 10

Tyst najad har på mossig bädd sjunkit ned vid sin urnas brädd, sövd av sorlande källans sus: barmen häves i månens ljus stilla, drömmande stilla, 15

medan hon ser i ljuvlig dröm stelnad, kristallren, tidens ström och all världen från ve och harm somnad in på Allfaders arm stilla, drömmande stilla. 20