Читать книгу Svensk diktning - Olika Författare - Страница 15

Innehållsförteckning

(I Aten år 267 efter Kristus.)

Nyss på löddrig häst ett ilbud sprängde in i Pallas' stad, och ett rop av ångest genljöd under kolonnaders rad: "Goten kommer, goten kommer! I går afton stod han ren knappt en dagsled—ve oss, ve oss!—knappt en dagsled från Aten."

Nu av män och barn och kvinnor vimlar tempelsmyckat torg; 5 alla vrida sina händer i förtvivlans vilda sorg: "Roma, du, som tog vår frihet för att ge oss skygd och värn, o, var äro dina örnar, dina legioners järn?"

Träda så på talarstolen stadens råd och fäder opp; ack, men deras bleka läppar äga ej ett ord af hopp. 10 Ingen maning hörs till vapen, ty på gotens segerled lägga kungar sina kronor, städer sina tinnar ned.

Och så vart till sist beslutet att i templen denna dag under offer, bön och suckan bida ödets hårda slag. Tystnad råder över torget, alla bröst av bävan slå, 15 när Dexippos, hävdatecknarn, stiger fram och talar så:

"Finns ett hopp i vapenskifte? Alla här ha svarat nej; gotens lynne tål ej mothugg, därför reta honom ej! Hem och tempel skall han skövla värre, trefalt värre än, om han ser hellener vara, liksom goter, tappre män. 20

Tron dock ej, att I med feghet kunnen köpa edra liv!

Björnjakt är en bragd för goten, harjakt är hans tidsfördriv.

Allt för tungt det är att bida under suckan sådan gäst;

nej, gör livets dag, den sista, till en korybantisk fest!

Folk, som ej vill lyfta svärdet, höj då bägarn i din hand! 25

När ej dygd kan elda hjärtat, tänd det i backantisk brand!

Hos befriarn Dionysos glöm en stund din skam och nöd,

du, som skyr befriarn Striden och befriarn Ädel död!

Stirren rusige på döden, I, som levat utan mod!

Raglen under vinlövskransen ned i Stygens svarta flod! 30

Detta är mitt råd till eder. Gån med det, atenske män!

Men här finnas gossar även, och jag har ett råd igen.

Bort med dem, som ständigt glömma, att vad stort, som världen såg,

verkats har av späda krafter, spända av en eldig håg!

Bort den blick, som, skarp för hindren, är för målets skönhet skum! 35

Hädan, fege män och gubbar! Fjärmen er från heligt rum!

Bort, I vuxne och förvuxne! Kom till mig, du unga släkt! O, jag ser, nu kommer våren, nu jag andas västanfläkt, och bland unga plantor står jag som Dodonas gamla ek, och i kronan siar guden om en hög, en ädel lek. 40

Gossar, låt oss leka kriget, då en värld befriades,

då Temistokles och Kimon levde och Miltiades!

Hell dig, Zevs, de leva ännu! Hell dig, Zevs, de stå mig när!"

Och en hänförd gosseskara svarar rörd: 'De äro här'.

Samlens då på Kerameikos! Fatten svärd och sköld och lans, 45

ty vår lek skall ändas, piltar, med pyrririsk vapendans.

Skruda dig i högtidskläder, kransa dig, du glada hop!

Snart förnimma berg och dalar evoe och fröjderop."

Och en väldig skog av lansar snart på Kerameikos står.

Vilka lockar, vilka kinder, vilken härlig mänskovår! 50

Tusental av lekkamrater, ordnade i flock och tropp,

och inunder kransar ögon, glänsande av mod och hopp.

Vill Dexippos endast skåda vårens prakt i sina led?

O, låt även sommarns styrka, höstens mognad vara med!

Männer komma, gubbar komma, allt till vapen gripit har; 55

skilj ej gossen från hans broder, skilj ej sonen från hans far!

Dagen är en fest för våren, unga krafters offerdag; men de gamle ha föryngrats—tag dem upp i helgat lag! Männen välja sig bland gossar märkesmän för flock och tropp: styrkan följer glad förtröstan. Låt vår skara bryta opp! 60

Och nu tågar ut till leken under rop och blomsterregn, mellan kvinnor, som i tårar kalla ned Olympens hägn, ett panateneiskt festtåg, lysande i vapnens sken bland oliver och plataner ur det bävande Aten.

Varm är dagen, men från havet fläktar vinden frisk och sval. 65

Över bergen stiger tåget, stiger ned mot yppig dal.

Passet vidgas—se, en tavla breder sig för häpen syn:

eld och rök från tända byar fara virvlande mot skyn.

Ständigt, ständigt nya eldar, och se där, i moln av damm gnägga redan gotens hästar, glimma gotens vapen fram! 70 Än en blick utöver fältet, och till häst Dexippos sprang, och hans stämma, följd av ekon, mäktig över hären klang:

"Lekens glada stund är inne. Sluten leden! Fällen lans!"

Leden slutas, lansar fällas, blixtrande i solens glans.—

"Framåt!"—Fram falangen tågar.—"Och nu ljude stark och klar 75

stridens sång, tyrteiska hymnen, från vår frihets stolta dar!"

Sången brusar genom leden, tonande ur fulla bröst; gossars silverstämma blandas skönt med männens djupa röst. Hör, han stiger, krigarhymnen! Hör, han lyfter sig mot sky, svarad dovt av Nordens lurar, gotisk sång och vapengny. 80