Читать книгу Svensk diktning - Olika Författare - Страница 27

Innehållsförteckning

Bååths första diktsamling, som utkom 1879, betecknar en epok i Sverges litteratur. Tillsammans med Strindbergs "Röda rummet" och fru Edgrens "Bilder ur livet" kännetecknar denna samling den rent realistiska diktningens inbrytande i Sverige. Bååth är dess förste lyriker. Helt naturligt väckte hans debut uppmärksamhet. I stället för det gamla, slentrianmässigt vordna versspråket, vilket utnötts och förslöats, så att det mistat sin förmåga att göra intryck eller framkalla en bild, fann man här en hel mängd nya ord, uttryck och former, som genom sin nyhet gåvo dikterna relief. Personer och landskap, som ansetts bannlysta från diktens värld, framställdes med innerlig sympati och äkta konstnärlig uppfattning. Bååth kan skriva en betagande vacker dikt över sådana motiv som en piga i ett kök, den blinde spelmannen, som trampar landsvägen fram, ett slättlandskap i våtkall kvällsdimma och höstrusk. Sådan hans skaldeindividualitet visade sig i hans första dikter, bibehöll den sig alltjämt i de sex följande samlingar, han utgivit. Möjligen mjuknade hans form något, men i det stora hela bibehöll den sina ursprungliga drag av manlig kraft och kärvhet.—Bååth har också utgivit arbeten om fornnordisk litteratur och odling och mästerligt tolkat flera isländska sagor.

A. U. Bååth föddes 1853 i Skåne, där fadern var kyrkoherde. Efter avslutade universitetsstudier i Lund promoverades han till filosofie doktor 1886. Under studieåren hade han 1874—1879 varit anställd som lärare vid folkhögskolan Vilan och gav senare ofta i sin diktning uttryck för de stämningar, som fyllde den fosterländska folkhögskolerörelsen. Han verkade några år som föreläsare vid Göteborgs undervisningsfond samt blev 1891 intendent vid Göteborgs museum och samma år docent vid Göteborgs högskola. Han avled 1912.