Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 51

Du smädar, äfven du, den olycksfödde,

Som uppsteg från sin dal till dessa höjder,

Der man blott ser, hur ödslig verlden är.

Ut måste jag i natten, der ej man

Är tvungen skåda mera något af

All verldens härlighet och — dess elände

Och hör blott stormens himlasända röster,

Men ifrån menniskornas smålek skonas.