Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 56

Du, som så mycket vet, ju känner väl,

Att man för länge icke vänta kan,

När uppå godt man bidar. Men låt se!

Du bullat upp liksom, en julqväll, modren,

Då sin herr son hon hoppas famna åter.

Du är dig städse lik, den yppersta

Bland alla muttrar, stammande från Evas

Urgamla adel. Om jag blefve fan,

Till farmor jag dig korade.