Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 65

En kunga-måltid! Ja, du sade det.

En sådan har jag en gång tillredt; men

Det är dock mer än nog för hela lifvet.

Förstår du det? För lifvet — ja, för tvenne.

Jag tär derpå, tills matkarne mig fräta

Uti sin tur — ifall de rå med gift.

En annan åt deraf en gång allenast,

Hviskande.

Men det förslog för honom dock! Ty Hexa,

Du veta bör, att du ej är den enda

Som kan tillreda rätter, hvilka mätta

För alla tider. Mäster Philip, hvilken

Nött bort sin ungdom på den ädla konsten,

Att utur hvarje växt och krydda leta,

Hvad som kan båta lifvets helsa, lärde

Derjemte, hvad som för det gagnar mindre.

Af hans allvetenhet man tog i anspråk

Den ena sidan först. Det var hans lyckas,

Hans äras tid. Dock andra tider kommo,

De räcka än; de räcka evigt, evigt! —

HEXAN, hånande.

Det var ju det, ni önskat. Edert högmod

Om bragder drömde, som ej glömmas skulle.

KERN fortfor, utan att lyssna till hennes ord:

Man sade: Mäster Philip, öfver lif

Och död är ni ju herre. Lifvet

Ni ofta nog ryckt re'n ur dödens klor,

Som derpå räknat såsom säkert byte.

Nu återstår att visa äfven prof

Uppå den andra sidan af Er konst.

Ni ej Er nöjt att på dess yta halka:

Ni trängt på djupet, djupare än någon.

Hvad är mot Er den välska konsten? Aqua

Toffana blott den silar fegt i natten

Med matta, svaga händer. Långa år,

Decennier behöfvas till att göra

Behörig verkan. När den träffat in,

Då äro borta re'n de, hvilka skulle

Den långsamt mogna frukten tacksamt plocka,

Och borta är med dem belöningen,

Som kunnat fylla fuskarns fega hand.

Men, om ej ryktet diktat uppå er

En konst, en lärdom, som Er aldrig varit,

Så kan ni drabba såsom blixten drabbar,

Så kan ni fälla såsom stormen fäller,

Oemotståndligt, ögonblickligt, säkert.

Och stor, som skickligheten, blir Er lön.

Begär ni guld? Ett tryggadt rikes skatter

Der ligga för den hand, som räddat detta.

Vill ni ha gunst? En konung, på hvars hufvud

Orubblig kronan sitter sent omsider,

Är ju Er gäldenär; och all den ångest,

Som flyktat från hans hjerta, lemnar rum

Blott åt en förespråkare, hvars stämma

Hörs der så länge, som dess egna slag.

Men helst ni önskar ära, ädla själars

Ambrosia och nektar? Ho väl täfla

Med mäster Philip kunde, han, hvars make

Ej norden sett i Äskulapens under,

Och hvilkens minsta steg af Södern följs

Med afund, hvari dess beundran kläddes.

STENBOCK, med oro, hvilken han fåfängt söker dölja under vilda miner.

Hvad har jag sagt; Ni blifvit barn på nytt,

Min gamle Mäster Philip. Barnasagor

Ni dukar upp, och frossar endast af

Den klena spisen, medan här förgäfves

Anrättningar af bättre slag Er bida.