Читать книгу Mosaiker - Olika Författare - Страница 10
En tår.
ОглавлениеPå himlen skrider rosenskyn
Med kant af klara guld,
Och uti skyn i drömmar står
En engel skön och huld.
Ur drömmen väckt, sänks engelns blick
Ömt uppå jorden ner.
Han varsnar der en flicka vän
Och emot henne ler.
Ty engeln funnit har så klar
Utaf sig sjelf en bild;
En själ så fri från jordens stoft,
Så god, så ren, så mild.
På hennes panna dock ett moln
Af sorger samlat sig.
Hon stridit, kämpat och ännu
Är törnbeströdd dess stig.
O arma hjerta, nekas dig
Väl hvarje jordisk fröjd?
Har hoppet flytt? är ensam nu
Du under sorgen böjd?
Blef att försaka städs din lott;
För andra offra sig?
O syster, om jag kunde blott,
Jag skulle trösta dig.
Så suckar engeln, och en tår
Ur fylda ögat föll.
Den föll till jorden. I sin kalk
En lilja den behöll.
Du, sorgens bleka syster, tag
Den liljan af min hand.
Så klar en perla ligger der,
En tår från englars land.
För dig och för din sorg den gjöts
Och för ditt hjertas strid;
Af syster till en syster sänd
Att bringa tröst och frid.
–rl –rl.
