Читать книгу Mosaiker - Olika Författare - Страница 8

Innehållsförteckning

(född Grefvinna Mussin-Puschkin)

graf.

För skördemannen med lian höjd

Hvad gäller ungdom, behag och snille

Och fot, som sväfvar i dansens gille,

Och blick, som strålar af lefnadsfröjd.

Han mejar ros liksom tistel af;

Vårt hjertas skatt, när han facklan vänder,

Oss halkar sakta ur häpna händer;

I mörka hvirfveln går allt i qvaf!

Ja, allt är slut! – hör man hviskas doft

Af dem, som locket på kistan spika

Så öfver ande som stoft tillika: –

„Ty stoftets barn, bli igen blott stoft.“

Du rika ande vi känt och sett,

Du friska kraft, som sjönk plötsligt samman,

Hvem öfvertygar mig här att flamman

Af dödens pust blåstes ut med ett?

Bort, oförnuft utan all logik!

Mer klart det syns, att till ljusets flöden

Sig Phoenix svingat ur askan, döden,

Och lefver evigt, på skönhet rik!

Sen puppans fängsel du sakta bröt;

Är idealet, det sökta, funnet.

Är törsten stillad, är målet vunnet,

Är frid i kärlekens öppna sköt?

A–ï–a.