Читать книгу Mosaiker - Olika Författare - Страница 5

Innehållsförteckning

En liten sällsam spegel jag dig räcker:

Törs du väl se i den?

Ett trollglas, tror du, nej, fast den upptäcker

Hvad du ej skådat än.

Den har små fel, min spegel: för det första

Den visar endast dig;

Men just för dig är det väl ej det största,

Så litet som för mig.

Och vidare, ej rodnaden på kinden

Du skådar der rätt klar;

Liksom i källans spegel ej, när vinden

En suck deröfver drar.

Ej heller ögats glans sig återspeglar

Uti dess dunkla glas;

Blott såsom solens, när förbi den seglar

Ett vårmolns skära gas.

Men om ej detta allt, du likväl mycket

Uti min spegel ser:

Ditt hjertas bild, det goda, ljufva tycket

Och är ej det långt mer.

Att purpurskimmer dina kinder målar,

Du märker väl ändå;

Och att med stjernans glans ditt öga strålar

Nog man dig sagt också.

Men, se, de oförgängliga behagen,

Dem får du skåda här;

De högre, som ej vexla om med dagen,

Som skönhet göra plär.

Den bästa må jag då min spegel kalla;

Men viste alla så,

Af skönheter visst då ej skulle alla

Från spegeln nöjda gå.

Lll.