Читать книгу Lärkan: Poetisk kalender - Olika Författare - Страница 10

Innehållsförteckning

Ja! dig natur, all skönhets helga moder,

Jag tacksamt åter egna vill min röst;

Du gjuter lif i lunder, sjöar, floder,

O! gjut en gnista ock uti mitt bröst;

Bland ljufva drömmar vill jag henne amma,

Tills klar hon strålar upp i sångens flamma.

Ja! dig jag sjunga vill, min älskarinna,

Min barndoms brud, min längtans första mål;

Du evigt unga — o! må allt försvinna,

Du är dig lik, din kärlek gräns ej tål;

Må allt bli mörkt — jag flyr till dig, ditt hjerta,

Det klappar varmt i glädje som i smärta.

Hur’ väl jag känner dig, hur’ sköna stunder

Jag drömt hos dig — hur’ mången gyllne syn;

Du lärt mig älska dessa tusen under,

Du lät mig se en Fader ofvan skyn;

Välkommen då! — Glad vill till dig jag ila,

Och i din famn bland doft och sånger hvila.

Ja! sjunga vill jag nu; allt ler, allt andas

Ju sång och glädje blott; — hvart sakta sus,

Hvar liten fläkt i ljufva toner blandas;

Allt strålar endast skönhet, lif och ljus;

Ja nu är vår, nu vill jag njuta, drömma,

Och uti sången jordens smärta glömma.

Q.