Читать книгу Lärkan: Poetisk kalender - Olika Författare - Страница 3

Innehållsförteckning

Säg! hvi lyfte du så tidigt vingen

Öfver hafvets våg?

Hvarför flög du hit, ännu då ingen

Väntade ditt tåg?

Kall är jorden — solen knappt dess slöja

Ännu smultit har;

Under skogens nakna grenar dröja

Drifvorna änn’ qvar.

Glädtigt, ser jag dock hur’ du dig svingar

Uti rymdens blå;

Och en sång, som till mitt öra klingar,

Tyckes tala så:

”Bannas ej att jag så tidigt längtar,

Båda vårens dag;

Att min fröjd sig ständigt yppa trängtar

Uti toners slag.

Grön är tufvan — mer jag ej behöfver

För min lefnadsro;

Och en skymt af himlens blå deröfver

För min kärlekstro.

Ljuft del är att uti rymden gunga,

Då man vingar har;

Skönt! så skönt det är att kunna sjunga

Uti vårens dar.”

Sjung! då lilla — flyg att våren buda

Med din späda röst;

Kanske hörs ett vänligt gensvar ljuda

Uti något bröst.

Q.