Читать книгу Lärkan: Poetisk kalender - Olika Författare - Страница 7

Innehållsförteckning

Tidig är morgonen än,

Fläkten så lätt öfver lunderna går,

Än han ej gått, min vän,

Än jag ej röjer hans spår;

Gräset på stigen än daggbestänkt står,

Ingen har trampat än

Dess glittrande tår! —

Snart skall han väl komma

Snart skall han väl gå

Till sveden derborta vid skogen! —

Lilla hastande sorlande bäck,

Du som här öfver stigen dansar,

Du som glittrande vaggar din bölja så täck

För att leka bland ängens kransar,

— Snart skall han väl komma —

Då snabb må du hasta ditt tåg

Och höja i glädje din glittrande våg,

När han kommer!

Hvita doftande hägg och J små

Lätta siskor i trädens toppar,

Och du vind, som i lunden går susande så,

Och J fjärlar kring blomstrens knoppar,

— Snart tör han väl komma —

Då sjungen J lärkor i höjd,

Då doften J häggar och nicken i fröjd,

När han kommer!

Klara stråle, som just stiger opp,

Du, som gullbeströr molnens kanter,

Du, som skimrar i böljan, i lundernas topp,

Du, som klänger på bergens branter,

— Ej länge han dröjer —

Din skäraste rodnad, mest huld

För honom då spar, och ditt vakraste guld,

När han kommer!

Är du glad, o du sorlande bäck,

Och du lam, som på ängen leker,

Är du glad lilla blomma, så leende, täck,

Då dig fjärilens vinge smeker? —

— Han kommer, han kommer! —

Du björk, som vid stigen der står

Och kastar din skugga på ängen,

När under din krona han går,

Då böj dina hängen,

Hviska stilla,

Susa sakta,

Hviska en helsning från mig

När han kommer! —

H. K.