Читать книгу Lärkan: Poetisk kalender - Olika Författare - Страница 6

Innehållsförteckning

När kylig vind igenom rymden far

Och hösten, mördande, naturen härjar;

Står granen trotsande i skogen qvar,

Och änn’ sin vårskrud undan stormen bärgar.

Ej darrar den vid höstens öppna graf,

Och inga tårar den som blomstren gjuter;

Den står, som klippan i det vreda haf,

När böljan henne i sitt famntag sluter.

När vinterns svepning höljer haf och jord

Och lifvet i naturens pulsar lyktat,

Står granen alvarsam i skendöd nord,

Ett minne likt, som undan glömskan flyktat.

Så står med styrka också mannen tryggt,

Fast ödets stormar omkring honom rasa;

Fast allt, hvarpå han sin förhoppning byggt

Går under, likt ett skepp, i stormens fasa.

**