Читать книгу Lärkan: Poetisk kalender - Olika Författare - Страница 5

Innehållsförteckning

När tyst i skyn,

Vid Österns bryn,

På lätta moln jag seglar;

Och rosor strör

Der natten dör

Och böljans lugn mig speglar;

Då slumrar ljuf

Den jord ännu

Och sött hvar blomma hvilar;

Och ingen fläkt,

Ur dalen väckt,

I skogens famn änn’ ilar.

Då går jag lätt

Med tysta fjät

Och lyss vid jordens läger;

Och hviskar öm

En rosendröm

Och åt den hulda säger:

”Snart kommer Han

Sin ljusa ban,

Mot dig sin strålfamn sträcker;

Och tycker att

Ej mer’ är natt

Och med en kyss dig väcker.”

Så hviskar jag.

Ett andedrag

Af sällhet blott mig svarar;

Så är det slut

Med min minut,

Den blomsterstund jag varar.

O! sälla lott

Att lefva blott

För hvad man skönast skådat;

Att offer bli,

Men vissna i

Det ljus man förebådat.

Q.