Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 16

Du ler ej vänligt vid min ankomst nu,

Som annars alltid. Ack! jag mig förvänja

Vid denna solblick hunnit re'n. Ej skogen,

Den dystra, vet att dagen re'n är inne,

Om ej en stråle uti morgonklarhet

På skogens mörka panna kysser sitt

God morgon! Så det icke heller dagas

Uti min själ, om dagen ej bebådas

Utaf en stråle, kommen från ditt inre.