Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 77

Men det der stödet, huru stolt det är,

Hur starkt det tror sig, står dock icke fast.

Höglärde mästare! Hvar är Er vishet,

Uti hvars klara tankar förr Ni mente,

Att verldens händelser och alla de,

Som buro dessa fram, i ledband gingo?

Ni tror, att marken, hvarpå en koloss

Med tunga, hårda fötter stampat, bärer

För det mer stadigt denna tyngd, som trycker

Med ökad obarmhertighet deröfver.

Har Ni ej hört, att jorden stundom remnar

Och slukar, gör osynligt det, som högst

Uppå dess kullar yfdes, lyftande

I dagen annat, som blef formadt med

En eld, af djupets dolda andar ammad.