Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 85

Välkommen du, min andra, bästa morgon!

Ljus hemtar du och frid, när helst du nalkas:

Natt kan ej trifvas, der ditt öga lyser;

Har godt du slumrat, då det slutet var?

MATHILDA, slående sina armar kring henne.

Nu är allt godt igen, se'n, moder, dig

Jag åter ser så god och huld, som altid.

Men mörka drömmar, gycklande, sitt spel

Bedrifvit, natten lång, uti mitt sinne.

Från afgrund ryckte de mig bort till afgrund,

Och allestädes stod du, moder, oblid.

Som jag dig aldrig skådat förr; än hotfull,

Än varnande, du höjde upp din hand

Och se'n den sänkte, pekande mot djupen.

HEXAN, orolig.

Var lugn, mitt barn. Du såg ju drömda bilder.