Читать книгу Claes Flemings tider - Fredrik Cygnaeus - Страница 79

Ja, hans stund

Den kommer visst. Då är Claes Flemings ute.

Mot Ödet, mot det oundvikliga

Han brottas fåfängt och bryts ned i kampen,

Hans knektar kunna krossa folk och land,

Hans fasta vilja skingra många töcken,

Liksom kanonens blixtar fästets åskor;

Men andra makter återstå ännu,

Dem han ej pröfvat än. För dem han faller.