Читать книгу Middelalderbyen - Группа авторов - Страница 30

De ensamfunna mynten i Lund visar alltså en relativt tydlig bild av monetariseringsprocessens förlopp och det breda genomslaget för en monetär ekonomi vid 1100-talets mitt. Om de ensamfunna mynten betraktas som ett oavsiktligt handelsspill bör även den geografiska distributionen av dessa mynt kunna indikera de monetära handelsaktiviteternas rumsliga omfattning inom stadsområdet. En sådan studie förutsätter alltså att skattfynden och de ensamfunna mynten från de kyrkliga miljöerna utelämnas. Kvar finns de 651 mynt som med säkerhet knutits till profana fyndmiljöer. Dessa mynt täcker de flesta kvarter i staden trots att markarbetena och grävningsinsatserna varierat stort från område till område.

Myntens geografiska spridning i staden har återgivits på sex spridningskartor som representerar kronologiska skeden motsvarande perioderna II-VII (fig. 1).

Dessa kartor visar på en markant kronologisk förändring i distributionsmönstret. I de äldsta skedena, fram till 1100-talets mitt, är de allra flesta myntfynden koncentrerade till torget och bebyggelsen däromkring. I de nästföljande skedena sker en successiv spridning av myntfynden till att slutligen omfatta i stort sett hela stadsområdet.

Ska då dessa spridningsbilder tolkas som en utveckling från en strängt kontrollerad handel på en centralt belägen plats i staden till en löst kontrollerad och geografiskt decentraliserad handelsform? Troligen är detta en felaktig tolkning, och frågan är om alla skeden egentligen skildrar samma typ av monetära aktiviteter. Enligt min mening har koncentrationen till torget i de äldsta skedena sannolikt ingenting med handel att göra. Det är snarare torgets funktion av offentlig mötesplats som orsakat myntkoncentrationen. På torget samlades det skånska landstinget regelbundet. Detta måste ha varit ypperliga tillfällen att reglera skulder och att träffa ekonomiska uppgörelser då det var en neutral, offentlig miljö i närvaro av många trovärdiga vittnen. Torget bör också ha varit platsen där kungliga solder utdelades liksom skatter, tributer, avgifter och böter insamlades. Mynten bör i dessa skeden snarast beskrivas som special purpose money med endast begränsad marknadsekonomisk funktion som bytesmedel.

Utifrån myntfyndens distribution verkar det inte troligt att Lund monetariserades i egentlig mening förrän under 1100-talets andra hälft. Spridningskartan för perioden 1157-1241 visar att mynt då hanterades över stora delar av staden, även om torgmiljön ännu utgjorde ett centrum. Detta antyder att det sannolikt var under detta skede som penningekonomin fick sitt definitiva genomslag i det vardagliga stadslivet. De därpå följande spridningskartorna visar att hela stadsområdet kommit att involveras i det monetära systemet. Intressant är också att den myntrikaste platsen i staden inte längre var torget i sig utan kvarteret norr om detta, ett område som under senmedeltiden nästan uteslutande utgjordes av en mycket speciell bodbebyggelse, särskilda smålokaler avsedda just för handel och hantverk. Det var således först under detta skede som mynten uteslutande fungerade som betalningsmedel och alltså kan betraktas som otvetydiga uttryck för handelsaktiviteter.

FIG. 1.

Den geografiska spridningen av ensamfunna mynt i Lund i profana miljöer under sex olika kronologiska skeden ca 900-1513: A) period II (ca 900-1047); B) period III (1047-1154); C) period IV (1154-1241); D) period V (1241-1330); E) period VI (1330-1412); F) period VII (1412-1513)

TABELL 3.

Antalet skattfynd respektive ensamfunna mynt i kyrkliga och profana miljöer i Helsingborg.

Efter Happy Hök: Mynt i Helsingborg, 1992.